Sanning och konsekvens kring klimatförändringen

Året är 4432 fKr. En familj röjer en glänta i den täta lummiga skånska urskogen med sina stenyxor och genom att sätta eld på träd och buskage. Detta för att kunna odla spannmål. Det behövs både utrymme och ordentligt med solsken för att man ska få tillräckligt med avkastning. Det finns inte längre byte nog att bara jaga och bärsäsongen är för kort och att bara nyttja det spannmål som växer vilt fungerar inte. Antropocen har inletts och människan har så smått börjat att påverka klimatet.

De första 6000 åren händer inte så mycket med det globala klimatet trots att människan eldar ner enorma mängder skog, inte minst över Asien och Europa. Lokalt uppstår mycket ohälsosamma miljöer där människan utan att veta vad konsekvenserna ska bli gör ett område ogästvänligt. Täta tidiga förindustriella stadsmiljöer får problem med avlopp och sotig luft. Våtmarker som dräneras för odling skapar problem vid torka. Gruvor som grävs läcker ut tungmetaller och tillhör mänsklighetens kanske värsta arbetsplatser som existerat. Medellivslängden är ofta väldigt kort jämfört med idag. För varje steg vi tar framåt uppstår både nya lösningar och nya problem. Och för varje nytt problem kommer en ny lösning. Men ibland är lösningen bara att sopa problemen åt sidan. För det funkar förvånansvärt bra att göra så.

De lokala problemen försvinner i allt större utsträckning. Människan lär sig lokalt att använda avlopp och kontrollera och bestämma kring eldning inne i stadsmiljöer. Lagar och regler gör gruvor till säkrare arbetsplatser. Insikter om våtmarkers betydelser gör att allt fler återställs. Människan bestämmer sig både i grupp och enskilt att ändra inriktning på saker så att det blir bättre. En del av lösningarna är dock fortfarande att sopa problemen under mattan. Sopor säljs till fattiga länder. Våra företag exploaterar okontrollerat fattigare länder. Vi spär på konflikter för våra cyniska intressen i just fattigare länder. Den rikare och mer välmående västvärlden har helt enkelt en hel del av sitt välstånd att tacka till att vi dels utnyttjar andra och dels sopar våra problem i deras riktning. Men ja, i det stora hela börjar det blir bättre överallt. Även i fattiga länder. Klyftorna är både enorma och ofta ökande, men det har aldrig funnits färre fattiga än det gör idag. Faktiskt. Dels har vi rika västländer skärpt till oss. Dels har de fattiga helt enkelt kunnat skörda en del välstånd tack vare vår inblandning hos dem. Allt har verkligen inte varit negativt.

Samtidigt börjar det globala klimatet ändras. För det är en mattsopning vi inte riktigt har velat kännas vid. Nu är vissa gränser nådda så att det sker. Inte minst har de väldiga kalla djuphaven, som funkat som både sänkor för koldioxid och temperaturen börjat mättas.

Men det har inte skett fort med mänskliga mått mätt, utan sakta. Så sakta att väldigt många fortfarande anser att det egentligen inte alls sker. Inte minst för att siffrorna på pappret är små ännu. Och sen är det ju så att det snöar ju fortfarande ibland på julafton. Sommaren regnar ju minsann bort ibland ännu. Det är ju ganska normalt trots allt när man tittar ut genom köksfönstret.

De som är medvetna om att det inte är så enkelt att det man har framför ögat motbevisar är heller inte ense. Och när förespråkare om något inte är ense, då bryr sig heller inte motståndarna nämnvärt. Samtidigt som vi börjar inse det ohållbara i beteenden i väst. För att vi numera har råd att göra det, så knackar ju nu resten av världen på och vill ha samma rätt. Och det kommer att komma med nya mattsopningar som pris.

Det riktigt jobbiga i kråksången är att människor också fungerar rätt olika. Vissa lyssnar på folk som talar passionerat med hjärtat om dessa ting. Andra blir snarast bara skeptiska när känslor svallar och skakar på huvudet. Och en hel del annars väldigt smarta människor är så pass cyniska kring sina medmänniskor att de mest ser politik och pengar bakom alla åsikter som framförs som inte helt sammanfaller med deras egen världsbild.

Folk tänker helt enkelt väldigt svartvitt kring allt, och blir tillråga på det väldigt provocerade när man påpekar hur både insiktslöst och opragmatiskt det är att kategorisera allt i enkla svartvita termer. Faktum är att bara att man gör det gör att man stämplas av de svartvita med en just svartvit stämpel.

De där neolitiska svedjebrukarna har rätt mycket på sitt samvete helt enkelt. De öppnade inte bara pandoras box. De öppnade en oändlig mängd boxar som i sin tur innehåller ännu fler. Men de öppnade denna första låda för att de var tvungna. Skogens bär räckte inte. Jaktmarkerna var begränsade. Det bofasta livet var bekvämt och tryggt på sätt som tidigare resande nomadliv inte var. Och de och alla generationer som följt har lärt sig att nya omständigheter kräver nya lösningar. Ibland är de nya lösningarna att ta ett steg tillbaka och kanske göra som man gjorde tidigare. Ibland är inte det nya bättre än det gamla.

Men oftast är det inte så enkelt. Oftast KAN man inte ta ett steg tillbaka, för då får man andra gamla (eller nya okända) problem istället. Och risken med att tro att ett steg tillbaka alltid löser saker är att man istället då fastnar i en loop, istället för att gå vidare. Och det är väldigt mycket mot människans sätt att lösa saker. Helt enkelt för att det är väldigt kortsiktigt och dumt och människan är trots allt inte så dum tack och lov.

Det ter sig rätt märkligt att förespråka att lösningen skulle ligga någonstans i lösningar som gjorde att vi hamnade där vi gjorde.

För om lösningen är mer ålderdomliga ekojordbruk t ex så tänker vi ju bakåtsträvande. Ineffektiva jordbruk som faktiskt ger dramatiskt mycket mindre avkastning och kräver mycket mer jobb. Och som ofta öppnar upp en enorm kedja av ineffektivtet i produktion och transport.

Då får vi problem med att föda en befolkning som ökar globalt. Om vi inte kan använda GMO-grödor som tål sjukdomar och torka, då spär vi ännu mer på framtida problem som vi ju rimligen år 2019 skulle ha börjat lämna bakom oss. Kanske är det så att en del av de felaktiga lösningarna vi gjort för att hantera problem inte ska ersättas med gamla metoder som egentligen inte alls fungerat, eller bara fungerade under vissa tidsbegränsade omständigheter. Utan med helt nya.

Så tänker i alla fall jag. Jag har väldigt svårt att förstå folk som anser att vi ska spara oss ur alla miljöproblem. Göra mindre av allt. Gå till baka. När det ju i själva verket just är överskottet och vår enormt rika levnadsstandard som gör att vi har råd och möjlighet att bry oss om saker som väldigt många inte ens tror sker.

Så en eld brinner och den elden är världens klimat. Den elden ska vi ju givetvis försöka undvika att hamna i igen. På den punkten har de som blickar bakåt helt rätt. Vi tog en del dumma steg ur miljösynvinkel så fort vi började påverka miljön omkring oss. Men det var som sagt tvunget.

Men det vi borde göra först är att släcka elden. Och som det ser ut nu kan inte det alls ske genom att vi drar i bromsar. Det här tåget åker nämligen väldigt sakta, men väldigt bestämt och svarar långsamt på allt som sker. Så bestämt att det är självgående enligt en allt större mängd experter. Så att hoppa av och sluta slänga på bränsle gör liksom ingen nytta. Det som krävs är en aktiv broms. Geoingenjörskonst. Aktivt kyla hav och atmosfär. Aktivt sänka CO2-nivåerna. Inte bara sluta producera nya.

Och det är där skon klämmer idag. Att så många, som vill så väl och är medvetna om problemets existens, fortfarande tror att tåget stannar bara de slutar köpa sugrör av plast, röstar på MP, äter fairtradekakao och cyklar till jobbet. Dvs att så många är medvetna om vad som sker och känner hjärtats engagemang, men har en nostalgisk övertro på att passivitet och sparåtgärder kan stoppa ett skenande tåg. Och vad värre är egentligen bara sysslar med en sorts thoughts and prayers, dvs de gör inte bara inget alls för att stoppa tåget, de motverkar kanske egentigt agerande med att de tror de gör något. För det kanske enda som är värre än att inte göra något alls är att tro att man gör något som inte gör någon nytta och som får dig att sluta försöka.

Men en annan då kanske ännu värre klämmande sko är att människor som hör alarmet signalera varje dag, tillslut slutar lyssna. När det talas om katastrof varje dag, men när det inte ens är helt konsekvent kring vad som sker (ta t ex hur CO2-gränsen som gör systemet självgående hela tiden flyttats runt av expertisen, från 350 ppm till 400 till 450), då börjar cynikerna som varken vill blicka bakåt eller framåt vädra morgonluft. Och med rätta. Jag förstår deras skepticism. Även om jag vet att de har fel.

Forskning fungerar ju nämligen så. Nya rön ger nya insikter. Sanningar ändras. Och saker är fan rätt så komplicerat.

Men folk fungerar inte så. Nya sanningar varje dag låter tillslut som att allt är lögn. Här borde både forskare, politiker och media ta sig en funderare på sitt ansvar kring att ropa varg.

Problemet är att det tåget har ju också sannolikt gått. Förtroendet för forskare som experter är sjunkande och det innebär att det inte räcker med att forskare slutar göra dumma saker. De måste nu göra rätt briljanta saker för att återställa det. Men den vi tyvärr ser där är hur politiker drar undan mattan genom att begränsa pengarna. Anslagen i väst sjunker på många ställen. Vetenskapsfientligheten har nått maktens korridorer.

Det är väldigt lätt att vara raljant kring att folk är dumma som inte förstår hur komplicerat forskning är och att de är korkade som avfärdar en riktig expert till fördel för något konspiratoriskt klipp på youtube.

Men samtidigt, om nu vi som gör det är så mycket smartare, varför begriper då inte så där värst många av oss smarta något så enkelt som hur människor funkar? Det finns ju för bövelen t om flertalet sensmoraliska talesätt och sagor som berättar för oss hur dumt det är att skrämma upp folk. Vi snackar visdom på förskolenivå att inte ropa varg.

Pandoras box som sagt. Tänk på konsekvenserna av vad en sak kan leda till och inte bara på det du vill det ska leda till. Du har en lång väldokumenterad historia bakom dig där vi kan just se konsekvenskedjor med utgångspunkt i händelser. Den visdomen hade inte den neolitiska familjen som svedjebrände.

Bete dig som det.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *