Det finns oräkneligt många bra kanaler på Youtube. Men i julas upptäckte jag en för mig helt ny genre av kanaler. Trainhopping. Dvs (oftast unga) personer som reser olovligen med tåg, oftast ute i öppna vagnar, oskyddade från väder och vind. De hoppar ombord i smyg och hoppas på det bästa. Tågluffar på riktigt alltså. De varvar detta med att lifta och i nödfall köpa biljetter på passagerartåg när allt annat fallerar. En hel del av dem kan säkert finansiera en del av denna livstil med sina youtubekanaler. I den mån de inte avmonetariseras pga innehållet då. Youtube säger sig vilja belöna intressanta produktioner, men samtidigt får det heller inte strida mot deras ytterst nervösa syn på regler. Så jag vet faktiskt inte. Men annars är det så att om du har en kanal med 40k prenumeranter, så kan du absolut leva helt ok på detta.
Det finns många sådana kanaler men en som jag fastnat för särskilt är VAGABOND. En ung rysk kille som primärt reser runt i Ryssland och omkringliggande nationer. Ryssland verkar vara ett relativt bra land att ägna sig åt denna aktivitet. Tro det eller ej, men det är ingen kontrollstat vad gäller den här sortens saker. Dels finns det oerhört gott om järnväg. Dels är säkerheten inte rigorös. Dels är det ringa straff om något alls om du blir tagen. I många andra länder, inte minst i Europa, är detta i princip omöjligt att göra. Här finns kameror överallt och du kommer bli tagen och straffad.
Det som fascinerar mig med hans produktion är hur det är en perfekt kombination av slow-TV och spänning. Trots att tempot i filmerna är långsamt och behagligt så finns det alltid en portion spänning kring att han faktiskt hela tiden bryter mot regler. En annan aspekt av detta är att detta är ett slags sista sortens riktigt äventyr. Just pga farorna att resa så här (han kan ju trilla eller skada sig), dels pga att du är i händerna på moder natur (öppna vagnar genom Sibirien, du förstår kanske själv). Dels pga den konstanta känslan av katt och råtta-lek med järnvägens personal.
En annan och kanske ännu viktigare aspekt är att man får se så sanslöst mycket man aldrig annars får se.
Inga resemagasin besöker övergivna gruvstäder ute på Sibiriens taiga. Och de skulle aldrig få för sig att rulla ut ett liggunderlag under ett träd i skogen, ligga på en kolbädd i ett öppet tåg i ösregn eller sova under en rostig sovjetisk ruin i någon gudsförgäten plats med 100 mil till närmsta människa. Om du tycker att Chernobyl är intressant, är det inget mot hur mycket av Ryssland, inte minst norra, som är övergivet idag. Gillar du moderna ruiner och liknande är hans kanal en bra början. De postapokalyptiska filmer man hade kunnat spela in i dessa miljöer alltså. Synd att Hollywood aldrig tog chansen.
Det är också väldigt fascinerande att titta på genom hans tågresor och liftande. Överallt är spåren av Sovjet. Överallt. Och överallt råder det en märklig kombination av förfall, misär, fattigdom och nyutveckling av all infrastruktur. Långt från storstäderna är Ryssland en väldigt annorlunda plats än i Moskvas och St Petersburgs västerländska ideal.
Ryssland är – har jag nu lärt mig – inte bara oerhört sanslöst stort. För herregud så sjukt stort det är. Han skämtar lite om att om du reser 50 mil genom Europa, så kan du passera 3 länder. I Ryssland har du då knappt lämnat Moskvas förorter om du reser från centrum. Men det är nästan sant. Och det är pga sin storlek fyllt av kontraster i natur och kultur. Om man reser på rätt sätt dvs.
VAGABOND kallar dock Ryssland för 80% enformig tråkig blandskog. Allt i väst är platt, allt är oändliga sträckor med skog som bryts för öppna fält med våtmarker, småbyar och industrier. Det finns liksom inget annat än att ärligt säga det än att när du sett en del av västra Ryssland, så har du snabbt sett allt av västra Ryssland.
Men resten, primärt då Ryssland på den östra sidan om Uralbergen, och i Norr, är helt fantastiskt. Naturen är spektakulär. Ofattbart stora vidder i söder mot Kazakstan och Mongoliet, enorma bergsområden med orörd natur som sannerligen kan konkurrera med det bästa både skandinaviska fjäll och snötäckta vidder i Alaska kan erbjuda. Små små märkliga öar av civilisation med sibirisk kultur mitt i allt detta där det sovjetiska arvet i allra högsta grad lever. Allt numera kryddat med starka influenser från Asien. Överallt är Kina, Japan och Korea närvarande på andra sidan Ural. Överallt. Ryssland på andra sidan Ural är sannerligen inte alls Europa.
En annan kuriös detalj som jag tänkte på är inte bara mängden floder som tågen passerar, utan hur stora och breda de är. Alla har väl lärt sig räkna upp en del stora floder i Ryssland i skolans geografi, men mängden floder man aldrig lärde sig räkna i skolan, som är så breda att du knappt ens ser andra sidan, dvs de ser ut som sjöar/hav och vars namn du sannolikt ALDRIG hört nämnas är häpnadsväckande stort.
Jag kan till fullo förstå att den här killen gör detta. Trots alla obekvämligheter och faror. Trots att det är olagligt. Det han gör är trots allt bara ett brott där det endast är han själv som riskerar att skadas av det. Det är på gränsen till att det knappt ens borde räknas som brott anser jag. Samtidigt, då skulle en stort portion av spänningen försvinna. Och den är absolut en viktig del av tåghoppandet.
Jag känner att jag lärt mig mer om hur Ryssland och dess märkliga delstater faktiskt ser ut än någonsin innan via denna kanal. Hur mycket hade jag sett av Dagestan innan? Av Tuva? Av Tatarstan? Det gäller allt från de vackra vyer han filmer från tågvagnarna, till när han bara går runt i någon märklig liten by nära gränsen till Nordkorea, där misstänksamma hundar skäller, folk låser sina dörrar och han tillslut blir inbjuden på te hos någon gammal ättling till Djinghis Khan som gärna pratar om hur allt var bättre förr. På Sovjets tid.
Gammel-TVs tid är verkligen över på många sätt. Det behöver man bara besöka youtube för att inse. Eftersom gammel-TV aldrig skulle kunna motivera dessa produktioner ekonomiskt eller riskmässigt så skulle du aldrig få se dem där, utan att det är mycket mer tillrättalagt. Det finns i regel inga hotell i Sibiriens vildmarker. Inga bekväma badpooler. Ingen resturang för filmteamet att slappa på efter dagens filmande. Det kanske finns en liten affär, som säljer syltat jak och koreanska nudlar. Och som känner någon som kan husera dig på hans kusins fasters mosters potatiskällare över natten. Och då är det lyx för trainhoppern. “Ej godtagbara förhållanden” enligt journalistens skyddsombud och kontrakt.
Det är faktiskt lite smått farligt på en del platser helt klart. Det är t om kanske olagligt att besöka vissa platser. Närhan korsar gränsen till Kazakstans på detta sätt begår han definitivt ett brott som kan ge honom allvarliga problem.
Youtubers som gör egna reseprogram, ett slags antiturism-program, är hur som helst så sanslöst mycket mer intressant än professionella tråkiga produktioner där någon överbetalt britt struttar runt i centrum på en stad och tittar på klassiska sevärdheter. Och det enda skälet att du tittar på det är för att hen också råkar vara rätt rolig. För själva rese-aspekten av reseprogrammet är totalt ointressant.
Tänk vilka galna minnen han kommer ha från allt detta på ålderns höst. Alla människor och saker han får se – som du inte KAN få se om du inte gör som honom. För många av dessa platser är endast tillgängliga med tåg. Och de enda tåg som reser på vissa linjer är godståg.
Det finns massor av bra klipp på hans kanal. Inte minst de som handlar om de övergivna städerna i Sibirien. Egentligen kan du börja var som helst. Men här är ett bra klipp att börja med som visar spektakulär natur.
https://www.youtube.com/watch?v=XS3T1lgcw3Q