Ett av skälen som framförs under ytan kring varför arbetsgivare hellre väljer en ung framför en äldre person för ett jobb sägs vara för att man är inte vill satsa på någon som är 50 för att den kanske inte “har så många år kvar” att ge företaget innan pensionen. Bortsett de 15+ åren då som man har kvar…
Jo, för de flesta som är 20 stannar kvar på företaget fram till pensionen eller? Händer något sådant utanför den gamla bruksortsindustrin numera ens? Jag har personligen en gammal klasskamrat som arbetat kvar på samma ställe sedan gymnasietiden. Men så är han också någon slags chef rätt högt upp idag. Men jag känner verkligen ingen annan som jobbar kvar på samma ställe idag, närmre 50, som de jobbade på när de var omkring 20.
Är det inte ganska precis exakt tvärtom alltså? Är inte unga personer som ännu inte bildat familj och bestämt sig för vad de vill satsa på en *betydligt* sämre investering på sikt rent statistiskt? Jag får intrycket av att många i åldern 20-40 byter jobb 5-6 ggr per årtionde. Och att det är först därefter som man snarast söker efter en stabil trygg position.
Det här skriver jag heller inte för att dissa 20-åringar på arbetsmarknaden. Utan bara för att påpeka att just detta argumentet mot äldre inte alls är rimligt. Jag tycker att folk ska byta och utvecklas precis så som de själva vill och känner att de behöver.
#ålderism #ageism #åldersdiskriminering