Förbundskaptenens irriterade reaktion i en intervju är ett rätt bra och uppfriskande exempel på att alla personer som journalister möter inte är inställsamma politiker som är medialt tränade och heller kanske inte ska *behöva* vara det.
Och att detta behöver uppenbarligen landets journalister och expertkommentatorer tänka på lite mer. Det är ju *deras* jobb att känna till hur kommunikation fungerar nämligen.
Jag tänker ofta på det i program där journalister konfronterar olika personer i maktposition. Att ofta blir det dålig stämning och man gör i princip bort folk som inte behärskar att få en kamera i ansiktet. Då, någonstans känner jag alltid att det kvittar lite vad den här personen gjort. Det vi ser när Aschberg eller Josefsson trycker upp en kamera i ansiktet på någon VD på en elfirma i Rövhult som inte betalat sin skatt på 250 år blir ett arrangerat övertramp mer än något som kan kallas samhällsnytta eller allmänintresse.
Lite av den känslan får jag när journalister sätter tränare och idrottare i ett hörn. Det här är inte folk som utbildats i att tampas med er.
En viktig aspekt av det hela som hände igår är känslan av att bli trängd. Det är irriterande nog att behöva försvara beslut till en skrivbordsgeneral vid sinlinjen, det ska man kanske behöva tåla göra till viss del som förbundskapten.
Desto värre blir det onekligen om de är 4 mot 1, likt en tribunal, och som därtill trycker en kamera i ansiktet. Den maktsituationen påminner mest om härskarteknik. Hur tänkte man där?
Sånt upplägg gör man medvetet mot en politiker som supit bort folks pengar på spa.
Inte mot en fotbollstränare. Jag tror snarast vi behöver folkträna media ibland.