Privata kreativa projekt är som levande väsen. (Om du börjar med en hobby, en fritidssysselsättning, ett eget företag eller annat som kommer från en dröm du när)
– Väsen som oftast är känsliga för att skadas i fel miljöer. Så sätt inte dig och ditt skapande i fel miljöer om du inte vill att det (dvs du) ska få stryk i onödan. Och ju tidigare i fasen, desto viktigare är detta.
– Väsen som utvecklas över tid. Ibland behöver man pröva sig fram. Ibland måste man få misslyckas på egen hand för att förstå problemet. Så som med all evolution är vägen framåt okänd, men måste få vara din att vandra.
– Väsen som mår bra av att du har gjort allt det där “tråkiga” innan. Dvs research, organiserat allt administrativt osv. Så det inte ska hägra över allting sen.
– Väsen som behöver vara roliga att göra för att bli bra på riktigt. Den dagen de mest blir måsten efter ett mål som kanske inte ens är ditt, gör du antingen fel, eller behöver gå vidare med nytt. Glädje är bränslet som ger dig mer energi än något annat. Ja, även mer än pengar (om nu inte pengar är din glädje såklart).
– Väsen som långt ifrån alla kommer att förstå poängen med, så försök inte ens nå alla. Herregud, sluta lyssna på kritik. Inte för att det du gör är felfritt, men för att oftast förstår folk inte att du kanske inte alls har samma mål som de har. Så ja, det är ok att segla mot horisonten som ditt enda mål du har.
– Väsen som man *måste* ha tålamod med. Ge alla projekt minst ett år innan du betygsätter något åt det negativa hållet. Är du inte nöjd efter ett år, då kanske du ska fundera på att vara självkritisk. Det är då du kanske ska våga fråga efter konstruktiv kritik. Aldrig innan. Aldrig.
Jag undrar ibland hur många projekt, smarta tankar, vackra saker och idéer som mänsklighetens individer har närt, som aldrig fick födas, för att folk inte vågade, eller lyssnade för mycket på sin omgivning som “visste bättre”, trots att de inte ens visste vad din dröm var. Som dog med personerna.
Antagligen lika många, som människor som har levt.