En klassisk litterär regel som oftast stämmer väldigt bra. Det gäller inte bara när jag skriver en text dock. Det gäller i nästan alltid man vill hävda eller visa i livet. Folk som berättar hur lyckliga de är hela tiden, är inte särskilt trovärdiga. Paret som hela tiden ska visa andra hur kära de är, hur mår de egentligen? Folk som berättar hur tuffa de är, är sällan det. Folk som berättar hur skickliga de är på något, är sällan det. Visst, på mänsklig nivå spelar fler variabler in. Osäkerhet t ex. Men när någon hela tiden försöker visa/hävda någots förträfflighet, är det en naturlig reaktion att börja undra varför.
Och mer relevant för mitt ämne: Företag som berättar hur bra deras produkt/tjänst är, behöver inte alls vara det.
Sen vet jag mycket väl om att för att andra ska veta hur bra något är, så måste det ju också ges chansen att visas upp. Helt utan att det har med hur dåligt något är. Reklam existerar ju inte för att produkten utan det är värdelös, bara att den kanske inte syns så lätt annars. Reklam i sig måste alltså inte alls vara något negativt.
Men i det stora hela är det en bra sak att alltid ha i huvudet. Behöver det som är bra på riktigt, verkligen berätta/berättas om detta för alla hela tiden?
Någonstans där borde alla tankar alltid börja. Inte minst i den professionella världen. Reklam kan absolut sälja skit. Men det är ju bättre att inte ha skit till en början.
Det här gäller även på företagsnivå. Behöver ett företag, som är bra på riktigt och som har bra arbetskultur där de anställda trivs, ha aktiviteter där de anställda ska delta för att bli mer positiva? Det låter onekligen bara som att någon då försöker släta över verkliga problem, och ersätta det med kosmetika.
Nej jag menar inte att man hittar på saker. AW, utbildningar och andra sociala tillställningar. Det kan absolut fungera som främjande av hur de anställda uppfattar en arbetsplats. DET kan vara “show”.
Jag talar om när man aktivt, försöker undervisa de anställda i att ha en positiv inställning till sitt jobb. “Så här ska ni känna”.
Då ska man nog verkligen fundera ett varv till kring det där med show, don’t tell. För då har man verkligen missat poängen med hur mänsklig psykologi fungerar.