Det där med artificiell intelligens innebär att vi får helt nya möjligheter och problem kring källkritik. Det är sällan så enkelt som vissa hävdar dock. Tvärtom är jag rätt övertygad om att ett av de största problemen med källkritik och AI är just mänsklig arrogans och så småningom mänsklig respons på det där med vad som är fakta och sant som slutlig konsekvens.
I mitt eget fält inte minst finns det gott om kollegor som hyser en stor tilltro till den egna förmågan vad gäller att identifiera texter skrivna av AI. Samma människor fnyser också åt AI-genererade bilder som “enkla att se”.
Allt samtidigt som man gör så med att titta på skräckexempel på usel AI – eftersom man självklart inte alls ser så mycket som man tror att man gör.
Jag är personligen allt annat än imponerad av deras självsäkerhet och oroar mig för konsekvenserna av att vi har en massa individer i kreativa yrken som resonerar såhär. Man behöver kanske inte älska AI, men om man brister i ödmjukhet blir man sällan ett positivt bidrag till utvecklingen.
Det här med falsk säkerhet kan skapa nya rätt allvarliga problem kring källkritik som drabbar mer än individen som hyser det. Det kan påverka den allmänna attityden kring utveckling i en allt mer negativ och regressiv riktning.
Lyssna på senaste avsnittet av Loftpodden där jag reflekterar över hur läget ser ut idag, det där med arrogansen och hur framtiden kanske ser ut.