I skrivande stund är 17485 människor smittade med 2019-nCov. Coronaviruset från Wuhan i Kina. 362 döda och 506 tillfrisknade. En siffra som snart kommer vara väldigt inaktuell.
Det här är de fakta vi har. Rykten talar om mycket högre siffror, men rykten är rykten och även om kinesiska regimen knappast är kända för att vara öppna och sanningsenliga om allt behöver vi heller inte dra till med andra siffror för diskussionens skull. Och diskussionen handlar om diskussionen om viruset som nästan oavsett siffror är helt otroligt obegåvad just nu.
Jag har den senaste veckan sett en uppsjö av inlägg och artiklar om hur överdriven rapporteringen om viruset är. Att “om man bara sätter det i perspektiv eller tittar på konsekvenserna av rapporteringen så blir allt genast väldigt hysteriskt”.
Och det låter ju bra att resonera så. Som den förnuftige i en storm av panik. Problemet är bara att det inte alls är förnuft. Det är mer besläktat med Bagdad Bob och nyttig idioti än förnuft.
Anledningen är mycket enkel. Vi vet fortfarande väldigt lite om viruset och utbrottet. Men det vi vet är bekymmersamma siffror och den närmsta tiden kommer avgöra mycket för vem som har rätt. Och låt oss hoppa att de självutnämnda sansade har så, om det må det aldrig råda något tvivel att jag tycker. Jag är orolig för att de inte har det, men hoppas så.
Dock, viktigt att notera: Ha de rätt är det inte för att de är vettiga och kloka, utan bara ren tur. För argumentationen de för är faktiskt bara dravel.
Till att börja med hävdar man att viruset inte är så farligt, eftersom det ju “bara” dödat x antal människor och smittat y antal. Det ska då jämföras med allt från Ebola till MERS till vanliga influensan som dödat många fler både procentuellt och i rena antal. Varje år dör ju 100 000-tals människor världen av vanliga influensavirus t ex. Helt utan “medial hysteri”.
Javisst. Men de siffrorna är de vi har med facit i hand om en sjukdom som återkommer varje år.
Vi har fortfarande ingen som helst statistik över hur många offer det här nya viruset kommer kräva. Vi har inte ens en riktig preliminär tendens att titta på eftersom sjuktiden inte är över för ett statistiskt säkerställt första underlag. D v s vi vet inte hur många procent som dör. De siffror vi har just nu är 362 döda och 506 tillfrisknade. Och det innebär att antalet tillfrisknade är i storleksordningen dubbelt så många som antalet döda. Men det är katastrofala siffror i klass med MERS som bara blev ett pyttetlitet utbrott i en mycket mer isolerad del av världen. Sjukdomar blir sällan mer dödliga än dessa siffror.
De som alltså räknar fram dödligheten just nu med att jämföra 362 mot 17000 har verkligen aning om hur matematik fungerar. Det är döda vs tillfrisknade som är det enda relevanta du kan titta på. Hur KAN man bara inte förstå det undrar jag då?
När vi har börjat se tydliga mönster i tillfriskning och död – DÅ kan vi räkna på siffrorna i dödlighet. Inte innan och verkligen inte med att jämföra päron med äpplen och tro att man får fram antalet apelsiner.
För det andra är det en god portion whataboutism att jämföra och raljera om antalet dödsfall mellan olika saker. Folk som “vill sätta saker i perspektiv” tenderar att allt som oftast mest trivialisera saker än att sätta något i perspektiv. Bara för att 50 000 svenskar dör i cancer varje år, så är inte antalet döda i trafiken mindre viktigt. Bara för att det dog 2 miljoner i Kambodjas utrotning av intellektuella så innebär det inte att dödslägren i Bosnien på 90talet med 10000talet döda var oviktiga. Whataboutism avslöjar ofta väldigt mycket om hur brett och djupt individer kan tänka – och vilken otrevlig cynism de har, snarare än sund skepticism.
Sen försöker man också få det till att det “bara är multisjuka och äldre som dör”. Det är varken sant eller speciellt trevligt som kommentar. Rapporter om folk i fullt friska som dött i 40årsåldern har kommit så “bara äldre och redan sjuka” är inte sant.
Och sen när är multisjukas människors liv något som saknar betydelse? Det är precis som att vissa som skriver och tycker saker inte alls besitter förmågan till att tänka på konsekvenser av sina resonemang. Jag häpnas över hur detta resonemang används så ofta för att mäta farligheten i en sjukdom.
Det sista – och kanske dummaste jag sett är dock rasist-kortet som plockats fram. Att allt det här med rapporteringen mest har skadat en massa kineser pga rykten och sinofobi som en följd. På nätet ondgör sig världssamveten över memes där man skojar med kinesisk matkultur och/eller regimens likgiltighet. Där skojandet om detta är ett “värre problem” än de bisarra och faktiskt verkliga kinesiska fenomen som memesen helt korrekt berättar om på sitt humoristiska sätt. Nämligen att man har en rätt bristfällig djurhållning och djurpolitik i Kina och att regimen är just det – en regim.
Det mest absurda jag sett är en tabell i en meme där man på fullaste allvar hävdar att rasismen som kommer med att folk nu behandlar kineser med skräck och ogillande världen över är VÄRRE än själva viruset. Även om vi verkligen på fullaste allvar tror att kineser världen över nu behandlas och hånas som paria (vilket de på inga vägar alls gör) så är det helt obegripligt hur detta ens om det vore sant skulle vara värre än att det DÖR massor av folk, och då faktiskt mestadels kineser. Sen när är elakheter VÄRRE än att någon dör? Öh, hallå?
Tjänar vi något på hysterin då? Ja faktiskt, så länge vi inte vet hur farligt viruset är och tittar på en rad relevanta variabler är hysteri ABSOLUT att föredra framför passiv idioti likt den potäterna i de “sansade” artiklarna förespråkar.
Försiktighetsprincipen i detta fallet är att hellre göra för mycket än för lite och den genomsyrar allt som har med sjukvård och civilförsvar att göra. Vi har en brandsläckare på väggen – inte för att det ofta brinner, men för att när det väl gör det, är det för sent att skaffa en. Det försiktiga ÄR att vara lite hysterisk och ha en brandsläckare, och att vara försiktig med att köpa en. Vi har ambulanspersonal som ibland får sitta i timmar och rulla tummarna på skattebetalarnas bekostnad, för att när det väl händer något, så vill ha ha snabb hjälp.
Och samma sak gäller kring det okända utbrottet av ett virus vi på inga vägar alls har kartlagt något alls om än. Vi vet inte hur farligt det är, men de siffror vi har talar om en dödlighet och framförallt en smittspridningsrisk som är enorm. Har vi tur ebbar det ut JUST för att Kina och andra aktörer agerat kraftfullt och hysteriskt med att stänga och begränsa all rörlighet. INTE för att västerlänningar avvaktar och jämför med antalet döda i vanlig influensa eller annat “sansat”.
Herregud. Jag trodde liksom att sånt här var självklart, men antalet korkade inlägg i artiklar och sociala medier på sistone visar att jättemånga faktiskt inte begriper det.
I skrivande stund har “bara” några hundra kineser dött. Något dessa sansade världssamveten som gärna plockar fram rasistkortet för att skydda kinesers rykte skiter i.
Döda kineser är en abstrakt och liten siffra från ett gigantiskt land där fler dör varje dag av att halka på bananskal. Individvärdet är noll i dessa diskussioner. Inte minst när man som sagt inte ens förstår hur man ska använda dessa siffror korrekt.
Det dröjer några veckor till. Sen har vi mer användbara siffror. När verkliga siffror om procentsatser och reella antal smittade och döda blir kända. När förhållanden mellan tillfriskning och insjukning stabiliseras. Just nu sker en gissningslek som mest visar hur lite folk överlag begriper statistik och hur lätta offer de är för det sansade ordets totalt tomma retorik.