Artificiell generell intelligens i GPT5?

Generell Artificiell Intelligens
Det talas om generell intelligens i GPT5. Det är antagligen hype och missbruk av ordet för att skapa buzz. Eller rättare sagt, jag hoppas det är hype i klass med hur GPT4 promotades med enorm överdrift kring teknisk förmåga kontra vad den faktiskt kunde göra som färdig konsumentprodukt. Är GPT4 fantastisk i jämförelse med GPT3.5? Typ ”100 gaziljoner mer” så som diagrammen om connections visade? Kanske under ytan, men det märks inte alls utåt i de proportionerna som folk använder orden.

I ordets rätta bemärkelse kring vad generell intelligens är så är artificiell generell intelligens (AGI) ganska mycket mer än en chatbot som kan ta emot instruktioner och spotta ut resultat. Steget från GPT4 till 5 skulle behöva vara enormt om det ens var i närheten av sant att GPT 5 når AGI. Egentligen kräver begreppet t om självmedvetenhet. Men snällt sagt kan man reducera det till förmågan att kunna utföra och svara på allting så som en människa kan.

Annars, om de börjar närma sig AGI, finns det skäl att börja ställa krav på en rad etiska diskussioner på OpenAI och konkurrenternas motsvarigheter. Inte minst kring öppenhet och kod. Det är nämligen lite av ett skämt att OpenAI heter som de heter, med tanke på att de är allt annat än open source.

En paus har föreslagits av en rad IT-profiler. Jag vet inte vad det skulle tjäna till. Jag föreslår snarast ett krav på öppenhet. Eller åtminstone att politiker och makthavare uppmärksammar det och diskuterar fenomenet som något ytterst konkret som kommer påverka oss på många olika sätt.

Men nej, de är mer intresserade av att påtvinga mänskligheten mer övervakning där det inte alls behövs så som t ex den orwellska vidrigheten chatcontrol, som är bland de minst genomtänkta sakerna som EU tänkt ut under den populistiska snuttefilsförevändningen ”säkerhet”. Jag vet att EU tittar på strategier kring AI och regleringar, men de ligger hopplöst efter verkligheten. Så tyvärr ser det mest ut som politiker är intresserade av att sila jätteläskiga mygg och svälja enorma, men tydligen helt osynliga kameler.

Och det handlar inte alls bara om vad som förhoppningsvis bara är science fictionmässig oro kring AI, utan även om den ytterst konkreta rättviseproblematiken med att vi ser en påtaglig monopolisering av vad som potentiellt lär bli århundradets viktigaste utveckling. Kommer världens IT och informationshantering hamna helt i händerna på ett företag? Var inte Googles sökmotormonopol illa nog?

Makt och retorik i intervjuer

Tribunal
Det här är inget jämlikt upplägg för en intervju. Men filmningen och kameravinkeln kan ge skenet av att det t om skulle vara Janne som hade övertaget.

I en traditionell rättegång av anglosaxisk modell sitter domaren och juryn på en hög plats och tornar över rättssalen. Det här är samma princip som man använder med en tron som en regent i historisk tid. Höjd ger makt.

Och det är samma princip bakom många liknande upplägg av förhör och auktoritära situationer överlag. Det handlar alltså om att äga rummet och bara med placeringar och upplägg ha ett övertag över alla andra i detta rum.

Det är i vissa sammanhang svårt att undvika och i vissa sammanhang fullt rimligt.

Det är fullt rimligt att utnyttja det psykologiska i en rättssal eller tribunal. För att någon ska bestämma över en annan människa som kanske begått ett brott. För att ge domaren auktoritet med sin blotta närvaro. Det är också rimligt i andra typer av förhör och tribunaler. Kraftfull symbolik som påverkar de flesta av oss.

Det är också en oundviklig konsekvens av en del andra kontexter. T ex en disputation där en student ska presentera sin avhandling och få den betygsatt av en liten grupp auktoriteter. Helt enkelt för att det är ett måste rent praktiskt. Men de flesta som varit med om det eller liknande kan nog vittna om nervositeten det ger. Något som överlag nog har minskat på senare decennier med mer demokratiska och informella presentationer. Men det är inte länge sedan alls som en disputation kunde gå till på det sättet att en ensam ung doktorand fick stå inför en lång rad tunga auktoriteter som bedömde vad som sades. Idag sker det mer som en presentation av ett arbete och är på så sätt både bättre mer praktiskt och definitivt mindre auktoritärt i upplägget.

I pressammanhang vet man mycket väl om hur placeringar av folk och vilka de ställs emot kan kännas och effekten det har. Åtminstone om man är utbildad journalist. Att en person som är 1.50 m intervjuas av någon som är 2 meter ger en helt annan bild och även respons än en mer jämlik längd. Det här går att utnyttja om man är illvillig.

Så om vi börjar där, i att vi faktiskt vet väldigt mycket om psykologin och makten rummet har över en diskussion, är det totalt ofattbart att någon producent tycker att det vi ser i Janne Andersson-intervjun är ett bra upplägg för en bra intervju.

Att stå inför en tribunal av journalister och skrivbordsexperter som därtill ganska omgående gnäller på dina beslut, även när allt gått bra, det är ett perfekt recept för att en intervju aldrig någonsin skulle kunna leda någonstans positivt. Stämningen var bokstavligt talad dålig redan innan det ens börjat.

Misstag kan ske. Och man kanske på riktigt ”såg på det hela på ett annat sätt”.

Men det riktigt beklämmande är att Viaplay på inga sätt alls verkar vilja se sin del av problemet nu när det påtalats. Inte nog med det, så har stora portioner av Sverige hängt med på fjädrar-och-tjära-tåget mot Janne. Det sociala-mediedrevet, ivrigt påeldat av kollegor och vänner till Bojan är obehagligt att se. Kollegial solidaritet i all ära, men ibland behöver man faktiskt säga till en kollega.

Janne bad fö omgående om ursäkt för sin del. Var är ursäkten från Bojan och Viaplay?

Janne är inte oskyldig till tjafset. Han reagerar hårt och raljant i intervjun. Men är allt annat än huvudskurken som ska bära bördan. Denna huvudskurk är uppenbart Bojan som fulintervjuar, och är minst lika upprörd och därtill då som sagt hela det vansinnigt otrevliga tribunalliknande upplägget för en intervju.

En slipad politiker, medialt tränad, hade inte trivts att stå där ens mot 4 journalister bakom en pulpetliknande möbel. Varför skulle då Janne göra det?  En fotbollstränare? Jag vill här rikta ett kollektivt ”skärp er” till både Bojan och hans ivrigaste fans. Ni behöver kollektivt en lektion i bra intervjuteknik och god pressetik.

Att inte vara medialt tränad och tappa humöret

Förbundskaptenens irriterade reaktion i en intervju är ett rätt bra och uppfriskande exempel på att alla personer som journalister möter inte är inställsamma politiker som är medialt tränade och heller kanske inte ska *behöva* vara det.

Och att detta behöver uppenbarligen landets journalister och expertkommentatorer tänka på lite mer. Det är ju *deras* jobb att känna till hur kommunikation fungerar nämligen.

Jag tänker ofta på det i program där journalister konfronterar olika personer i maktposition. Att ofta blir det dålig stämning och man gör i princip bort folk som inte behärskar att få en kamera i ansiktet. Då, någonstans känner jag alltid att det kvittar lite vad den här personen gjort. Det vi ser när Aschberg eller Josefsson trycker upp en kamera i ansiktet på någon VD på en elfirma i Rövhult som inte betalat sin skatt på 250 år blir ett arrangerat övertramp mer än något som kan kallas samhällsnytta eller allmänintresse.

Lite av den känslan får jag när journalister sätter tränare och idrottare i ett hörn. Det här är inte folk som utbildats i att tampas med er.

En viktig aspekt av det hela som hände igår är känslan av att bli trängd. Det är irriterande nog att behöva försvara beslut till en skrivbordsgeneral vid sinlinjen, det ska man kanske behöva tåla göra till viss del som förbundskapten.

Desto värre blir det onekligen om de är 4 mot 1, likt en tribunal, och som därtill trycker en kamera i ansiktet. Den maktsituationen påminner mest om härskarteknik. Hur tänkte man där?

Sånt upplägg gör man medvetet mot en politiker som supit bort folks pengar på spa.

Inte mot en fotbollstränare. Jag tror snarast vi behöver folkträna media ibland.

De, dem eller dom

Jag är av uppfattningen att folk rimligen bör få använda de ord som de vill använda, bara så länge det är korrekt där tydlighet finns och/eller begripligt där otydlighet finns. Jag är också någon som överlag uppskattar att språket berikas med nya ord och uttryck. Jag är mycket mer språkliberal än en språkpolis helt enkelt.

Det innebär att jag inte alls har något problem med att folk använder ordet ”dom”. Jag använder det själv ibland. Men inte så jätteofta, eftersom jag på riktigt tycker att det ordet kan vara svårare att använda än de och dem i en del situationer där man vill vara tydlig.

Men är det något jag överlag inte uppskattar så är det påtvingad reduktion av språket utifrån märkliga ideologiska ideal. Lägg till hur mycket du vill, men att uppmana till att ta bort något är inget du bör syssla med om du värnar om folk. Låt saker självdö för all del (det är sorgligt nog i många fall), men sitt inte vid sidlinjen och aktivt heja på när det sker under någon förevändning att det som sker är naturligt och hjälper folk. För det är vare sig naturligt då eller hjälper folk.

Eller konkret förklarat: Använd ”dom” om du vill och behärskar korrekt, men uppmuntra eller tvinga ingen annan att göra det på något sätt, vare sig aktivt i undervisning eller passivt med ”rekommendationer”. För det är reduktionism av språket att ersätta behövd komplexitet med ”förenkling” och det gör oss fattigare. Och du kommer att göra göra jättemånga människor en björntjänst där de får svårt att tolka betydelser som andra förstår. Du förstärker endast klasskillnaderna.

Och det är så onödigt, eftersom det i de absolut allra flesta exempel är jätteenkelt att lära sig skillnaden mellan de och dem.

Två minnesregler som oftast funkar

Regel ett:

Om det inleder meningen är det ”de”. Om det avslutar är det ”dem”.

De var jätteglada över vinsten i bandymatchen” och ”Vinsten i bandyn betydde jättemycket för dem.”

Det är först när vi lägger till ”som” som det kan bli svårare. ”De som vann i bandyn blev jätteglada och ”dem som vann i bandyn blev jätteglada” är bägge korrekt även om vissa skulle hävda motsatsen. Men kan du undvika ”som” i det du skriver, så behöver du inte fundera mer över det. Men ofta fungerar både ”de/dem” och dom vid ett som. Men mer om det längre ner.

Regel två.

De = Jag

Dem = Mig

Jag (de) ska ge bollen till oss

Mig (dem) ska ge bollen till oss

Bara den första är korrekt som du kan se när du byter ut de och dem mot jag och mig. Det är mycket svårare att missa det nu för de flesta människors språkögon. Ingen säger mig ska ge bollen till oss.

Då är ju ”dom” enklare?

Om du tycker att ”men om vi istället då bara använder ”dom” som slipper vi ju undra. ”Dom ska ge bollen till oss” är ju korrekt. Japp, det är helt korrekt. Men det blir snabbt otydligt om vi ändrar meningen lite och använder oss av ”dom” istället för de och dem.

”Dom ska ge bollen till dom”

Vem är vem i den meningen? Det är en typisk talspråksmening utan kontext. Begriplig för de som diskuterade något, men absolut inte i skrift.

Är det någon grupp av personer som ger sig själva eller till någon annan? Och handlar det om en grupp människor rent allmänt eller en specifik grupp? Frågorna kan hopa sig snabbt utan kontext. Kontext är alltid viktigt för all språklig förståelse, men blir ännu viktigare i en dom-reforms-värld. Och det tycker jag personligen är oerhört onödigt. Var det inte för att förenkla saker och ting som vi skulle skriva ”dom”?

Det här med talspråk och skriftspråk

Varför behöver vi de och dem? För språkliga nyansers skull och för att delvis lätta på behovet av kontexter en smula. Du har en utmärkt diskussion här om hur svår det kan vara i en rent formell grammatisk kontext kring skriftspråk, inte minst kring de gånger de/dem/dom följs av ett jobbigt ”som”. Börja läs den innan du fortsätter här.

I svenskan har vi subjekt (de som utför en handling, oftast personer) och objekt (föremålet för handlingen, ibland personer). I många lägen är detta inte inte alls komplicerat och det är ganska tydligt vad som är vad även om man skriver dom. Men inte i alla lägen. Framförallt inte i texter av mer vardaglig karaktär där man skriver som man talar med underförstådda kontexter som kan gå förlorade. När vi skriver i diskussion med folk t ex. Eller återger vad någon har sagt. Talad dialog är en mardröm med ”dom”. Då behövs en rad hakparanteser [förklarande ord] för att förklara vad eller vem som åsyftas och texten blir snabbt både ful och riskerar bli otydlig.

”Dom som vill ha dom i sin paj, kan ju få det.”

Vem vill ha vad? Osäkert. ”De som vill ha dem i sin paj, kan ju få det” gör det lite tydligare om vi har en kontext där vi vet vad eller vem som var objekt och subjekt. Givetvis är Dom som vill ha gröna äpplen i sin paj ännu tydligare så att vi kan utesluta att det handlar om personer som vill ha personer i pajen på en kannibalträff, men så fungerar inte talspråk alltid. Och det kvarstår en fråga kring det inledande ”dom”.

Och när talspråk ska återges i skrift, så blir det antingen förfalskat om man skriver om, svårläst med hakparanteser som riskerar att faktiskt vara fel, eller åtminstone styltigt (för så tydligt kring subjekt och objekt talar faktiskt ingen).

Om du tvekar mellan de som och dem som tänk att ”dem som” är mer formellt, ”de som” är mer informellt. Eller använd för all del ”dom som”. Ingen av sätten är dock 100% oproblematiska. Allra minst ”dom som”. Ingen av sätten är i regel heller helt fel. Men läs guiden jag länkade till ovan, som sagt, den ger dig fler instrument här. Den här kommentaren från mig var mest att visa hur övergången mellan talat språk och skrift, öppnar för nya missförstånd kring de och dem vad gäller objekt och subjekt.

Det är inte helt enkelt men du kan heller sällan göra direkta fel. Men bli heller inte förvånad om någon misstolkar det du skriver, för det kan absolut bli otydligt. Och har du möjligheten att styra vad du skriver – skriv om allt så att det finns en förklarande kontext. Ingen roas av språkliga otydligheter för otydligheternas egen skull.

Är det ändå inte bara elitism att insistera att folk ska lära sig detta? Lite av en klassmarkör?

Är det inte snarast nedlåtande uppdelning att hävda att folk av viss uppväxt och härkomst inte skulle kunna lära sig detta frågar jag istället? ”Jaha, så du är fattig invandrare utan akademikerföräldrar, då ska du inte behöva lära dig så här svåra saker.”

Kan det bli mycket mer nedlåtande och klassmarkerande än att på allvar se på sina medmänniskor på det sättet? Seriöst, vem är det som är elitist egentligen?

Jag, som anser att alla kan lära sig detta eller du som anser att det är för svårt ”för vissa”?

Det här med elitism är en ganska förolämpande kommentar att fälla om folk. Dels att kalla folk som vill bevara ”de och dem” för elitister eller ”stofiler” och dels för att det säger väldigt mycket om vilken människosyn du även har kring folk som får kämpa mer för att lära sig.

Jag har full tilltro till att skolan absolut kan klara av detta och överlag är det inte lärare som förespråkar en dom-reform heller. Skolan har klarat av det i mer än 100 år och det fanns också en svunnen tid då arbetarrörelsen drev på hårt för att folk på samhällets socioekonomiska botten skulle tillgodogöra sig ett rikt språk. Just för att jämna ut skillnaderna. Är det något som inte behöver synas som skillnad mellan folk, oavsett storlek på plånbok, så är det språkförrådet. Visst finns skillnaden tyvärr, men det är ju också uppenbart att lösningen aldrig är att ge upp för att förbättra.

I min värld ska vi lyfta upp folk som har det svårt i samhället, inte hindra eller trycka ner andra. Framförallt inte eftersom det inte ens är något dessa språkligt svagare människor ens ber om. Det är inte invandrare och ungdomar som ber om en dom-reform. Det är högutbildade medelålders människor med silversked i mun, boendes i Stockholm som verkar vara de främsta förespråkarna. De som själva aldrig har haft svårt att lära sig detta.

”Alla säger ju dom”

Ja, i större utsträckning numera. Men inte alltid och det där är också ett dialektalt fenomen. I Skåne har man traditionellt sagt ”de”  för både subjekt och objekt. Och ännu mer traditionellt  rättare sagt ”di”. På Gotland hör man ofta folk säga ”dem”, då uttalat precis som det stavas. Jag älskar att stöta på dessa saker, eftersom det ju faktiskt händer att folk ännu pratar på det här viset.

Det finns gott om fler liknande dialektala undantag säkerligen. Jag har inte grävt i ämnet.

Jag har bara konstaterat vilka det är som uttalar sig. Det finns en aura av navelskådande stockholmsarrogans att tycka och tro att alla säger ett tydligt ”dom” i alla lägen. Men det kan ju mycket väl bli så om man aktivt driver på påståendet såklart. Dialekter utom stockholmska är ju delvis på stark tillbakagång tyvärr. Och en utarmning av dialekter är ju en process som gör språket fattigare.

”Dom som lägger en dom över dom som inte gillar dom riskerar för alltid att vara dom som gör språkligt svaga en björntjänst”

Ovanstående mening är i tal helt korrekt och begriplig. Men den är samtidigt helt jättesvår att läsa grammatiskt utan kontext. Den blir mycket enklare med ”de/dem” istället för dom. Eller hur?

Nationell handlingsplan kring AI i undervisning

Det är upprörda tongångar på våra högre lärosäten angående AI och studenter som fuskar ser jag på nyheterna. Det har inte helt oväntat exploderat i omfattning under vårterminen. Precis som vi sa att det skulle. Men inget överraskar så mycket som det självklara.

Jag är mer upprörd över att man inte på de platser som ska representera våra främsta och mest progressiva tankar, är så långsamma, naiva och oflexibla kring förändring. Tror man att fuskare inväntar schemalagda kursplansmöten liksom?

Istället för att gråta om nationella handlingsplaner som någon märklig eterisk lösning på det hela, så kanske man bara ska titta på kollegiets lösningar i världen?

Det finns redan utbildningar och examination där man inte bara tar bort moment som innebär att man *kan* fuska (hemtentor, papers t ex) utan istället inkluderar AIn i undervisningen på olika smarta sätt. Vad sägs om att läraren ber en AI svara på en komplex fråga, och sen blir det studenternas jobb att se om den svarar korrekt och identifiera ev fel.

Briljant pedagogik.

Medvind. Alltid mycket enklare än motvind. Inte minst när motvinden i fråga är en orkan som inte kommer att sluta blåsa oavsett hur sur du än är på dess existens.

Ingen nationell handlingsplan i världen kan ändra på det.

Jag får innerligt hoppas att om det nu blir en sådan, att den snarast bara innehåller en mycket snabb plan kring möjliga nya kursplaner där tips på inkludering istället nyttjas, och nya (gamla) sätt att examinera också lyfts fram. Jag menar, det är ju meningen i grunden att våra lärosäten ska vara självständiga från statens pekfingrar, så agera då därefter då.

Det är inte rocket science. Men ni ÄR ju rocket scientists för bövelen.

MusicLM

MusicLM är en text-music-AIn från Google som skapar ljud från skrivna instruktioner. Vissa sk musik-AIs spelar ”bara” musik med färdiga ljud/samplingar som den sen kan randomisera utifrån seeds och vissa fasta ”genrer”. Vilket är imponerande i sig, men inte lika coolt.
Den har ungefär samma ringrostiga kvalitet som bild-AIs hade när de kom. Allt låter lite illa. Vissa saker låter jätteilla.
Men ändå, man inser ju att alla som livnär sig på att göra generisk musik, vilket är jättemånga, snart inte lär ha fler jobb.
Dock verkar det som att google har någon plan på att släppa den. Än. Kan tänka mig att diskussioner om hur den har tränats, dvs på vilket material, är en het potatis som Google helst undviker än så länge. Man kan dock provlyssna på saker den har gjort.

Att använda ChatGPT som ett verktyg i undervisningen


ChatGPT och andra text-AIs innehåller många möjligheter för en kreativ lärare att lösa tidsödande problem. Allt en text-AI kan göra går att återskapa på andra sätt såklart, men det skulle t ex vara extremt tidskrävande att skapa en interaktiv berättelse på andra sätt än med hjälp av en chatbot. Här är några tips på hur du kan använda en text-AI i din undervisning.

Språkförståelse

Du får ett instrument som eleverna behöver öva på att formulera sig mot. Det är inte bara alltid att skriva något, utan ord och formuleringar har ofta drastisk betydelse. Som och i verkliga livet. Syntax, grammatik och ordval. Både i det som de skriver in, som en övning i att formulera sig och i det som sedan kommer ut som en övning i analys av språk, retorik och formuleringar. Det faktum att en chatbot är utformad för konversation, innebär att man får en övning i att konversera på olika sätt.

Källkritiska övningar

Resultaten som printas ut från en ChatGPT innehåller ibland påståenden utan referenser. Eller rättare sagt, du måste ibland instruera AIn att ge referenser på påståenden.  Ett utmärkt tillfälle för en lärare att problematisera påståendens sanningshalt och hur referenser kan se ut, skillnaden i kvalitet osv. För att få ut maximalt kring detta behöver läraren kanske också läsa på lite om hur maskininlärning fungerar och hur en AI lär sig allt som den sedan påstår.

Quizz och diskussionsfrågor

Du kan skapa quizz och frågesport på ett ämne utan någon förberedelse alls. Du kan snabbt skapa arbetsuppgifter kring något, direkt i klassrummet. Samtidigt också be AIn ta fram diskussionsfrågor på ämnet. Behovet för förberedelser och tidskrävande adaption minskar alltså drastiskt om du använder den på det sättet.

Möta djävulens advokat

En klassisk övning i klassrummet är att låta en elev argumentera för något, och en annan elev mot något. Här kan du enkelt hjälpa eleverna ta fram argument kring ämnen, där de själva kanske har en fundamentalt motsatt åsikt i, vilket annars kan vara komplicerat. Och eftersom AIn är gjord för följdfrågor, kan alla ”men” som eleven har kring ämnet utforskas vidare.

Inlärningssvårigheter

Du kan hitta alternativa sätt att formulera om något, eller summera något på ett enklare sätt, så att du kan nå fram. Du kan snabbt göra torra saker, roligare för ointresserade elever (be AIn skriva en text om fysik som en pirat tex). Det ger ett nytt verktyg att nå fram till elever som är svåra att nå fram till. Du kan även snabbt översätta en text till olika språk, vilket givetvis är väldigt användbart i skolmiljöer med nytillkomna elever från andra länder.

Rolig undervisning, även för läraren

Just det faktum att du som lärare inte alltid själv kan förutse alla svaren en AI kommer generera dig i klassrummet, gör att undervisningen även blir omväxlande och kul för läraren. När du talat om franska revolutionen i 20 års tid kan det säkert vara uppfriskande med lite nya infallsvinklar på påståenden och diskussionsfrågor. Det blir också en utmärkt övning i källkritik och kvalitet på svar. Det ställer också krav på att du alltid kan ditt ämne och själv utmanar dig.

Udda frågor, snabba svar

Allt står i läroböckerna och läromaterialet som man behöver kunna heter det. Men vad händer om en elev frågar hur lång tid det skulle ta att cykla från Jorden till Venus? Eller hur många kilo 1 miljon enkronor väger. Frågor som kräver mer komplicerade svar. Självklart kan allt som det redan är besvaras, men om man istället kan be AIn visa svaret, och hur den gjorde, så har man snabbat på processen fort.

Eleven kan påverka utkomsten

Du kan skapa interaktiva berättelser och övningar, där elevernas svar tar in dem på oväntade vägar. Eleven kan påverka utkomsten av en berättelse eftersom AIn kan följa upp saker i en kedja. Känslan av att ha kontroll över sitt eget lärande kan vara viktigt för många elever. Och det är alltid underhållande för alla.

Du behöver förbättra din prompt-fu först och främst

Att använda ChatGPT eller andra text-AIs i undervisningen kräver att lärare fokuserar på möjligheterna och att man sätter sig in i vilka möjligheter du har att styra över resultatet. Mycket av ChatGPTs begränsningar och problem härstammar från bristande kunskaper om hur man bäst formulerar prompter. Men läs gärna mer om ämnet här på min sida. Jag skriver ofta om olika knep och trick för att få ut maximalt ur en prompt. Här är en text att börja med.

Kommentera gärna med synpunkter och fler tips.

Perplexity AI

perplexity AI
Det är inte bara ChatGPT som är ett potentiellt hot mot Googles totala dominans på sökmotormarknaden. En ny konkurrent som heter Perplexity AI visar på en chatbot mer konkret utformad för sök och konkreta svar på frågor. Resultaten är språkligt svagare än ChatGPT men kommer i sin tur paketerade som konkreta svar på frågor med referenser. En relevant skillnad mot ChatGPT är att den inte verkar censurera frågor. Du kan alltså fråga om allt från bombtillverkning och hacker-hyss. (Vilket du förvisso också redan kan i Google. Skillnaden är att du här får ett paketerat svar.)

En intressant detalj är att den har en liten knapp som kan ge dig ett kortare eller längre svar. Men att du kan få motsatta svar på frågor om du klickar där. Du kan också få icke-svar som inte alls hjälper dig på det koncisa alternativet, så se till att alltid titta under det expanderade svaret som i ärlighetens namn inte är nämnvärt längre. Jag noterar att den också klarar av svenska riktigt bra, vilket är kul.

Jag återkommer med mer jämförelser kring Perplexity och andra konkurrenter i framtiden när det blir aktuellt.

ChatGPT och att skriva uppsatser med referenser


Nu ska jag bli så där jobbigt oetisk igen och visa hur man gör en sak, man med nuvarande utbildningssystem inte ska göra. Nämligen be ChatGPT skriva en uppsats. Med referenser. OBS! Jag uppmanar alltså ingen student eller elev att göra detta, men jag vill visa alla att man kan.

Mycket för att jag ännu ser folk felaktigt påstå att ChatGPT inte kan saker som den faktiskt visst kan och som lärare och de som ansvarar för skolornas utveckling måste lära sig veta bättre om.

Det är hög tid för landets högskolor och gymnasier och dess lärare att skynda på med sina nya läroplaner och undervisningsmetoder. Så betrakta detta som en spark i röven.

Jag håller i skrivande stund på att försöka ta fram lite tips på hur man skulle kunna använda ChatGPT i undervisningen tillsammans med en gymnasielärare. Det finns massor man kan tänka sig där text-AIs blir ett fantastiskt verktyg, både för starka och svaga elever. Håll utkik!

Så här kan i alla fall en prompt med brackets se ut som gör att ChatGPT klarar av uppgiften. Om man använder brackets och är tydlig med vad man önskar så klarar ChatGPT av det i de flesta fall. Jag bad den göra det i APA, du kan såklart välja vilken referensstil du vill (Oxford, Harvard osv). Den haltar lite om man ber den använda sig av nätet och den ville inte riktigt ge direkta sidor, men den klarar absolut av det egna inövade massiva textmaterialet som referens med APA som inte använder sidor. Texten kan givetvis göras på svenska med ifall någon undrade. (Och sluta tro på myten om sidor och appar som kan upptäcka sånt här med säkerhet. Det är mycket svaga lösningar i bästa fall.)

Write about the death of Ivan the Terrible [Voice and tone: academic, use 350 words, use 3 references, APA system for references, add in-text references]

Ivan IV, also known as Ivan the Terrible, was the first Tsar of Russia, ruling from 1547 to 1584. He is known for his expansion of the Russian state and for his brutal methods of rule. Ivan died on March 28, 1584, in Moscow, Russia.

The exact cause of Ivan’s death is not known for certain, but it is believed to have been caused by a combination of natural causes. Russian chronicler Nikolai Karamzin (1816) reported that Ivan had been suffering from a high fever and had begun to experience violent seizures. On the day of his death, Ivan was playing chess with his friend, Prince Andrei Kurbsky, when he suddenly fell ill and suffered a stroke. He died shortly thereafter. Additionally, historian Isabel de Madariaga (2005) argues that Ivan’s death was likely due to natural causes, as he had been suffering from a number of health issues such as gout and kidney stones.

It is also reported that Ivan was in poor health for several months leading up to his death. Some historians also speculate that Ivan may have been poisoned, such as historian Robert O. Crummey (1987), although there is no concrete evidence to support this theory.

Ivan’s death marked the end of an era in Russian history. His reign, which lasted for more than 30 years, had a profound impact on the development of the Russian state and the Russian people. Ivan’s expansion of the Russian state and his centralization of power were significant contributions to the country’s development. However, his brutal methods of rule, such as the establishment of the Oprichnina, a state within a state, where he appointed a secret police force to eliminate his enemies, has been widely criticized by historians as a major cause of mass killings and repression (Crummey,1987; de Madariaga, 2005).

Ivan’s legacy is controversial, some scholars view him as a visionary leader who modernized Russia, while others see him as a ruthless tyrant who brought about the country’s decline (Karamzin, 1816). Nonetheless, Ivan’s death marked the end of his reign and a turning point in Russian history.

References:

  • Karamzin, N. (1816). History of the Russian State. Moscow: Synodal Press.
  • de Madariaga, I. (2005). Ivan the Terrible. New Haven: Yale University Press.
  • Crummey, R. O. (1987). The Curse of Ivan the Terrible: The Secret Policemen of Ivan IV. Toronto: University of Toronto Press.
Uppdatering: Jag har testat att söka efter mer naturvetenskapliga ämnen och tvinga både ChatGPT och YouChat (you.com) att endast söka i vetenskapliga artiklar. Det går inget vidare. Det verkar som att de flesta saker på akademisk nivå som är peer-reviewed inom naturvetenskap och liknande ligger bakom väggar för text-AIs. Så bortom sämre populärvetenskapliga artiklar och givetvis allt bokmaterial är all akademi i artikelform ännu i stort otillgängligt. Men jag har svårt att tänka mig att det kommer förbli så. Dels ligger mycket utanför betalväggarna. Dels finns det t ex abstrakts. Och därefter, när det integreras eller kan söka med tjänster som SciHub och liknande, så att den faktiskt kan nå allt på nätet. Visst, nu trillar vi allt djupare ner i kaninhålet vad gäller oetiska saker, men går det att göra så finns det. Förr eller senare.

De sista riktiga äventyren finns på Youtube

Det finns oräkneligt många bra kanaler på Youtube. Men i julas upptäckte jag en för mig helt ny genre av kanaler. Trainhopping. Dvs (oftast unga) personer som reser olovligen med tåg, oftast ute i öppna vagnar, oskyddade från väder och vind. De hoppar ombord i smyg och hoppas på det bästa. Tågluffar på riktigt alltså. De varvar detta med att lifta och i nödfall köpa biljetter på passagerartåg när allt annat fallerar. En hel del av dem kan säkert finansiera en del av denna livstil med sina youtubekanaler. I den mån de inte avmonetariseras pga innehållet då. Youtube säger sig vilja belöna intressanta produktioner, men samtidigt får det heller inte strida mot deras ytterst nervösa syn på regler. Så jag vet faktiskt inte. Men annars är det så att om du har en kanal med 40k prenumeranter, så kan du absolut leva helt ok på detta.

Det finns många sådana kanaler men en som jag fastnat för särskilt är VAGABOND. En ung rysk kille som primärt reser runt i Ryssland och omkringliggande nationer. Ryssland verkar vara ett relativt bra land att ägna sig åt denna aktivitet. Tro det eller ej, men det är ingen kontrollstat vad gäller den här sortens saker. Dels finns det oerhört gott om järnväg. Dels är säkerheten inte rigorös. Dels är det ringa straff om något alls om du blir tagen. I många andra länder, inte minst i Europa, är detta i princip omöjligt att göra. Här finns kameror överallt och du kommer bli tagen och straffad.

Det som fascinerar mig med hans produktion är hur det är en perfekt kombination av slow-TV och spänning. Trots att tempot i filmerna är långsamt och behagligt så finns det alltid en portion spänning kring att han faktiskt hela tiden bryter mot regler. En annan aspekt av detta är att detta är ett slags sista sortens riktigt äventyr. Just pga farorna att resa så här (han kan ju trilla eller skada sig), dels pga att du är i händerna på moder natur (öppna vagnar genom Sibirien, du förstår kanske själv). Dels pga den konstanta känslan av katt och råtta-lek med järnvägens personal.

En annan och kanske ännu viktigare aspekt är att man får se så sanslöst mycket man aldrig annars får se.

Inga resemagasin besöker övergivna gruvstäder ute på Sibiriens taiga. Och de skulle aldrig få för sig att rulla ut ett liggunderlag under ett träd i skogen, ligga på en kolbädd i ett öppet tåg i ösregn eller sova under en rostig sovjetisk ruin i någon gudsförgäten plats med 100 mil till närmsta människa. Om du tycker att Chernobyl är intressant, är det inget mot hur mycket av Ryssland, inte minst norra, som är övergivet idag. Gillar du moderna ruiner och liknande är hans kanal en bra början. De postapokalyptiska filmer man hade kunnat spela in i dessa miljöer alltså. Synd att Hollywood aldrig tog chansen.

Det är också väldigt fascinerande att titta på genom hans tågresor och liftande. Överallt är spåren av Sovjet. Överallt. Och överallt råder det en märklig kombination av förfall, misär, fattigdom och nyutveckling av all infrastruktur. Långt från storstäderna är Ryssland en väldigt annorlunda plats än i Moskvas och St Petersburgs västerländska ideal.

Ryssland är – har jag nu lärt mig – inte bara oerhört sanslöst stort. För herregud så sjukt stort det är. Han skämtar lite om att om du reser 50 mil genom Europa, så kan du passera 3 länder. I Ryssland har du då knappt lämnat Moskvas förorter om du reser från centrum. Men det är nästan sant. Och det är pga sin storlek fyllt av kontraster i natur och kultur. Om man reser på rätt sätt dvs.

VAGABOND kallar dock Ryssland för 80% enformig tråkig blandskog. Allt i väst är platt, allt är oändliga sträckor med skog som bryts för öppna fält med våtmarker, småbyar och industrier. Det finns liksom inget annat än att ärligt säga det än att när du sett en del av västra Ryssland, så har du snabbt sett allt av västra Ryssland.

Men resten, primärt då Ryssland på den östra sidan om Uralbergen, och i Norr, är helt fantastiskt. Naturen är spektakulär. Ofattbart stora vidder i söder mot Kazakstan och Mongoliet, enorma bergsområden med orörd natur som sannerligen kan konkurrera med det bästa både skandinaviska fjäll och snötäckta vidder i Alaska kan erbjuda. Små små märkliga öar av civilisation med sibirisk kultur mitt i allt detta där det sovjetiska arvet i allra högsta grad lever. Allt numera kryddat med starka influenser från Asien. Överallt är Kina, Japan och Korea närvarande på andra sidan Ural. Överallt. Ryssland på andra sidan Ural är sannerligen inte alls Europa.

En annan kuriös detalj som jag tänkte på är inte bara mängden floder som tågen passerar, utan hur stora och breda de är. Alla har väl lärt sig räkna upp en del stora floder i Ryssland i skolans geografi, men mängden floder man aldrig lärde sig räkna i skolan, som är så breda att du knappt ens ser andra sidan, dvs de ser ut som sjöar/hav och vars namn du sannolikt ALDRIG hört nämnas är häpnadsväckande stort.

Jag kan till fullo förstå att den här killen gör detta. Trots alla obekvämligheter och faror. Trots att det är olagligt. Det han gör är trots allt bara ett brott där det endast är han själv som riskerar att skadas av det. Det är på gränsen till att det knappt ens borde räknas som brott anser jag. Samtidigt, då skulle en stort portion av spänningen försvinna. Och den är absolut en viktig del av tåghoppandet.

Jag känner att jag lärt mig mer om hur Ryssland och dess märkliga delstater faktiskt ser ut än någonsin innan via denna kanal. Hur mycket hade jag sett av Dagestan innan? Av Tuva? Av Tatarstan? Det gäller allt från de vackra vyer han filmer från tågvagnarna, till när han bara går runt i någon märklig liten by nära gränsen till Nordkorea, där misstänksamma hundar skäller, folk låser sina dörrar och han tillslut blir inbjuden på te hos någon gammal ättling till Djinghis Khan som gärna pratar om hur allt var bättre förr. På Sovjets tid.

Gammel-TVs tid är verkligen över på många sätt. Det behöver man bara besöka youtube för att inse. Eftersom gammel-TV aldrig skulle kunna motivera dessa produktioner ekonomiskt eller riskmässigt så skulle du aldrig få se dem där, utan att det är mycket mer tillrättalagt. Det finns i regel inga hotell i Sibiriens vildmarker. Inga bekväma badpooler. Ingen resturang för filmteamet att slappa på efter dagens filmande. Det kanske finns en liten affär, som säljer syltat jak och koreanska nudlar. Och som känner någon som kan husera dig på hans kusins fasters mosters potatiskällare över natten. Och då är det lyx för trainhoppern. ”Ej godtagbara förhållanden” enligt journalistens skyddsombud och kontrakt.

Det är faktiskt lite smått farligt på en del platser helt klart. Det är t om kanske olagligt att besöka vissa platser. Närhan korsar gränsen till Kazakstans på detta sätt begår han definitivt ett brott som kan ge honom allvarliga problem.

Youtubers som gör egna reseprogram, ett slags antiturism-program, är hur som helst så sanslöst mycket mer intressant än professionella tråkiga produktioner där någon överbetalt britt struttar runt i centrum på en stad och tittar på klassiska sevärdheter. Och det enda skälet att du tittar på det är för att hen också råkar vara rätt rolig. För själva rese-aspekten av reseprogrammet är totalt ointressant.

Tänk vilka galna minnen han kommer ha från allt detta på ålderns höst. Alla människor och saker han får se – som du inte KAN få se om du inte gör som honom. För många av dessa platser är endast tillgängliga med tåg. Och de enda tåg som reser på vissa linjer är godståg.

Det finns massor av bra klipp på hans kanal. Inte minst de som handlar om de övergivna städerna i Sibirien. Egentligen kan du börja var som helst. Men här är ett bra klipp att börja med som visar spektakulär natur.