“extraordinary claims require extraordinary evidence”
-Carl Sagan
Är alla påståenden lika? Det beror givetvis på vem man talar med. För mannen som aldrig hört talas om ett påståendet att Jorden är rund, kan det te sig som anmärkningsvärt påstående, trots att det inte är så för merparten av oss. Det är alltså ett subjektivt påstående, kopplat till kontextuella överenskommelser, kunskaper och majoritetstänk.
Att det är subjektivt är dock inget större problem då det handlar om bevisbörda och vad en person kräver för att tro på det du säger. Ett annat citat påvisar att man ska akta sig för att framhäva majoritetens åsikter eller auktoriteter som bevis för något.
‘When asked to comment on this denunciation of relativity by so many scientists, Einstein replied that to defeat relativity one did not need the word of 100 scientists, just one fact.”
Det åsyftar kritiken som relativitetsteorin först fick i en bok titulerad Hundert Autoren gegen. En lös samling författare, forskare och tyckare som med olika nivå på argument försökte avfärda Einstens teori.
Einsteins relativitetsteori kan ju kanske betraktas som just ett exempel på ett extraordinärt påstående. När teorin kom. Idag är det uppbackat med massor av annan forskning och observationer och idag är det istället så att det är påståenden som avfärdar teorin som är de extraordinära. Ett paradigmskifte skedde alltså när Einsteins teori tog över och skulle den så småningom ersättas, så skulle det åter vara ett paradigmskifte.
Och Einstein har ju givetvis helt rätt i att det inte är mängden av åsikter eller vem det kommer från som avgör om han har rätt eller fel, utan kvalitén på kritiken. Så är i a f idealet kring att avfärda auktoritetstro eller majoritetstro i vetenskapliga frågor.
I verkligheten vet vi dock att jättemycket som vi håller för sant, vilar på just rätt så starkt på just auktoritetstro. Vare sig vi vill kännas vid det eller inte så är det en variabel i vardagen för de flesta av oss. Saknar man själv ingående forskningsbakgrund inom fysik så kanske man faktiskt inte kan säga så mycket om relativitetsteorin, utan då förlitar man sig på auktoriteten kring den i form av att den idag hålls som sann av just så uppenbart många andra människor med kunskap i ämnet. Inte heller finns det något lömskt motiv att misstänka, eller konspiration. Den är inte lika kontroversiell idag som den var för 100 år sedan då fysiken mer styrdes av principer om att saker måste vara konkreta och intuitiva. Idag accepterar vetenskapen det abstrakta mycket mer, och därmed så gör många av oss andra det med. Därtill finns det såklart inget som hindrar någon från att sätta sig in i den, utan det handlar bara om tid och förmåga att förstå tillräckligt mycket fysik och matematik.
Auktoritetstron finns alltså till vardags, men teorin står inte alls och faller med den. Och lite så är det nog rätt ofta med mycket vetenskap i takt med att den blir allt mer komplex, abstrakt och utvecklad och att allt färre människor därmed kan förstå på djupet tillräckligt i något. Vi sätter tilltro till att folk som kan mer än oss, har rätt. För det fungerar ofta ganska tryggt och bra att göra så, även om det inte är källkritiskt optimalt. För 300 år sedan fanns ofta begreppet “universalgeni”. Faktum är att det ofta ströddes rätt friskt med epitetet på män som kunde rätt mycket. Men det här bör sättas i perspektiv på hur mycket de egentligen kunde på djupet. Om du jämför en ledande forskare idag, så är det omöjligt för den att ha speciellt kvalificerade uppfattningar om annat än just det egna specialistområdet. Dvs en professor i kvantfysik kanske inte alls kan tillräckligt för att kommentera sanningshalten i ett påstående inom optisk fysik. Inte för att han är mindre av ett geni än vad Leonardo da Vinci var, utan för att fysiken idag är ett otroligt mycket större ämne som du inte kan och hinner bli expert i i mer än ett par specialistämnen under ditt liv. Universalgeniernas tid är alltså över – pga en exponentiell ökning av alla ämnens komplexitet och specialisering.
Men inget utom tid hindrar honom från att sätta sig in i det. Ingen speciell tro eller liknande krävs. Men i brist på anledningar till motsatsen, använder vi tilltro så länge som belägg för sanning.
Så i ljuset av detta, att extraordinära påståenden handlar om saker som inte alls alla känner till, men som alla har teoretisk möjlighet att känna till, så blir påståendet både väldigt användbart och värdelöst på samma gång.
Det är väldigt användbart kollegor emellan, där alla delar en liknande uppfattning om vilka premisser som råder och är rimligast. Kvantfysikern och optikfysikern talar liknande språk och delar många liknande kunskaper. De lär sannolikt inte ha nämnvärt olika uppfattning kring vad som vore extraordinärt eller inte.
Premissen är dock inte lika användbar i diskussioner med människor som har en helt annan verklighetsuppfattning. För människan, som sedan länge grävt ner sig i träsket av konspirationsteorier som existerar kring Jordens form och NASA är det inte ett extraordinärt påstående att hävda att Jorden är platt. Det är det rimliga.
Så det enda man kan göra om man stöter på någon med tillsynes helt annan verklighetsuppfattning än vad du själv har, är att säkerställa om så är fallet. För är det så, är det ofta en ganska meningslös strid att diskutera huruvida ett påstående är rimligt eller inte, gällande det aktuella som de flesta håller för sant.
Ödsla aldrig tid på diskussioner om detaljer, där du inte först reder ut vilka delar av helheten som ni faktiskt uppfattar på samma sätt.