“Post truth is relating to and denoting circumstances in which objective facts are less influential in shaping public opinion than appeals to emotion and personal belief.” – Oxford dictionary
Post truth är ett begrepp som nämns ibland. Vissa avfärdar begreppet som politiskt i sig, andra likt jag själv tycker att det beskriver mycket klockrent och att det snarast är de som avfärdar det som av olika skäl är extremt ideologiska i sina motiv. Antingen för att de avfärdar objektiva fakta som ens möjligt att existera eller nå (relativister kring fakta har funnits länge) eller för att de är målet för den kritik som post truth handlar om (dvs litar bara på sig själva och det de själva håller sant).
Sanningens historia
Den stora grejen med post truth att det är en utveckling över tid och som fortfarande förändras. Inte att vi levde i en värld av sanningar, och plötsligt blev det post truth en dag. Sanningars existens har ifrågasatts av filosofer i årtusenden. Men det har absolut hänt något de senaste 50 åren med hur vi ser på sanningar som sticker ut.
På 1960-80-talet var det akademiska diskussion om sanningar och synen på dessa i form av modernism vs postmodernism. En hel del av diskussionen faller in under en sund källkritisk diskussion om människans förmåga att vara rationell och resonera. Som var välbehövlig i en kanske allt för idealistisk tid dessförinnan. Men mycket spann vidare i ett totalt ifrågasättande av sanningar i existentialism och ganska filosofiskt navelskådande och relativiserande.
Vi hade som sista tydliga följd på detta t ex science wars under 90-talet. Som var ett lysande exempel på att fakta vs perspektiv där ofta mycket humanistiska ideal från postmodernistiskt håll applicerades utifrån på naturvetenskapliga och två mycket skilda världar tillslut var tvungna att krocka. Och det hårt. Responsen och kritiken blev kraftfull och i stort vann natursidan eftersom naturvetenskap är inte kompatibelt med ett starkt relativiserande av objektivitetens möjligheter.
Men under den senaste ca 25 åren har fokuset mer och mer handlat om folks anekdoters värde vs vetenskapliga fakta och folk har idag rekordlåg tilltro till vad politiker, media och forskning säger. Do your own research är ett mantra du idag hittar överallt på nätet. I välmening kan man se det som sund källkritik kring att man inte ska lita blint på vad någon, oavsett vem de är, säger till dig. Men det uppenbara problemet som i princip gör det till ett värdelöst ideal källkritiskt, är att det på inga vägar alls tar hänsyn till om personen är kapabel till att göra sin egen bedömning. Vilket är källkritikens ofta allra mest bortglömda element. Mer om det kan du läsa här.
En stor drivkraft för denna utveckling har varit klimatfrågan som politiserats starkt i en höger och vänsterfalang. Plötsligt har vinden vänt. Nu ifrågasätts vetenskapen från (konservativt och populistiskt) högerhåll medans postmodernisterna överlag mest fanns till vänster. Nu är det vänstern som kanske mer än högern får försvara vetenskapliga sanningars existens. (Åtminstone i denna fråga. Det ser annorlunda ut i olika frågor. Allt är det ideologier överlag som är problemet.)
Eftersom den konservativa populistiska högern kopplar samman vetenskapen kring klimat med vänster (“liberaler” i USA) och därmed börjar vetenskap om klimat bli skildrat som vänsterlögner.
Och det går bara i en riktning med detta. I en värld där kunskap aldrig varit mer tillgängligt väljer allt mer människor pseudokunskapen som det man föredrar eftersom det är underdogen och den “icke politiska” mot auktoriteten eftersom man i vetenskapen ser ideologi och associationer som man inte vill tro på.
Post truth är intimt kopplat till antiauktorietstro. Primärt från högerhåll, men vänstern är allt annat än oskyldig den med i ett längre perspektiv där rollerna var mer ombytta. Och det finns gott om frågor där vänstern också är de som ifrågasätter vetenskapens auktoritet (GMO, nyttan med rymdforskning, medicinska frågor).
Eftersom ideologier är värderingar och åsikter, är deras hand på fakta och association med den inte en association som hjälper faktas status som objektivt. När t ex en konservativ människa ser Al Gore, som man ser som någon till vänster tala om klimatförändringen, blir klimatförändringen en vänsterideologisk värdering i denne persons ögon. När en vänstermänniska ser en forskare på ett multinationellt läkemedelsbolag tala om fördelarna med en medicin är det “big pharma” man ser.
Guilt by association alltså. Oavsett faktan. Utan allt handlar om att man ser sig själva som källkritiska individer som ser konspirationer och relevanta variabler som påverkar sanningshalten. Helt enkelt för att det finns associationer i meningsmotståndarens läger till sådant man avskyr.
Ena sidan ifrågasätter om sanningar ens är möjliga, andra sidan ser sanningarna som propaganda. Och det alternerar efter behov.
De må hata varandra i sina ideologiska ytterligheter, men de har med sitt förhållande och beteende mot sanningar bägge en stor skuld till att sanningar länge fört en tvinande existens vill jag hävda även om det just nu är uppenbart att den mesta av vetenskapen vi ser angrips idag, är sådan som angrips från högerpopulistiskt håll. Antingen för att man ser vetenskapen som en konspiration, eller för att man ser den som en representant för den egna ideologins fiender. När man ser på världen med ideologiskt starkt färgade glasögon, så ser man det som passar.
Framtiden och AI
Jag ser framför mig en rad problem som bara precis kan blir mycket värre än de är idag, och de kommer ur den teknologiska utvecklingen. Hur fantastisk AI än är så krävs det inte mycket fantasi för att se hur det också kan missbrukas kring fakta.
Chatbotar likt ChatGPT kan redan idag enkelt användas för att missinformera folk även med de bästa intentioner. Kanske helt omedvetet pga de sk “hallucinationer” som drabbar maskinlärande system. Buggar helt enkelt. Men även genom både selektiv bias i källor och otydlighet i källor. Allt vad gäller buggar och redovisning av källor lär nog bli bättre. Men kommer folk bry sig att kolla upp ett påstående och förstå varför en källa är bättre än en annan i framtiden ju längre vi kommer från att läsa originalkällan? Folk är ju bekväma med. Frågorna hopar sig kring all skriven information.
BildAIs kan idag redan skapa trovärdiga fotografier av precis vad du än vill. Om plattjordare, skeptiker till månlandning, NASAs ärlighet och klimatförändringar var jobbiga för 10 år sedan, idag är odrägligt aktiva är det inget mot vad de kommer bli om något enstaka år när vad som helst kan skapas. Dels för att bekräfta sina dumheter med falska bevis. Dels för att avfärda hela möjligheten helt och hållet att använda bilder och film som bevis för saker.
När vem som helst kan skapa en filmad månlandning hemma på PCn kommer framtida generationer ha väldigt svårt att tro på något alls som kommer i form av bildbevis. Jag tror att AIn med t ex Midourney och DeepFake i spetsen slog den absolut sista spiken i kistan för foto och film som bevis för saker. Från och med 2023 kommer ingen längre att lita på vad de ser “med egna ögon”.
Jo såklart, på allt som man vill tro är sant kommer det leva ett tag till. Confirmation bias gör ju oss öppna för att allt som stämmer med vår världsbild nog ännu stämmer.
Och hur ersätter framförallt media foto och bild som bevis? Jag har ingen aning och är på riktigt bekymrad över hur detta kan påverka allting, både för vetenskapens framsteg (med förbud och indragna anslag när plattjordare och religiösa vill stoppa pengar till forskning som de “inte tror på”) och för all media och politiker.
Hur löser man detta?
Jag betvivlar personligen t ex starkt att certifieringar om äkthet och liknande lösningar kommer räcka för de som redan idag är skeptiska till allt som de ser. För en människa som ropade “photoshop!” så fort något gick emot världsbilden 2013, är ju steget till “deepfake!” år 2023 bara semantiskt. Dylika investeringar må räcka för att predika för massorna. Inte för skeptikerna. Och det är ju ett cirkelresonemang därtill. X av en AI bedöms som inte gjort av en AI för att en annan AI säger att det är så? Lita på AIn?
Den är svår att sälja.
Jag befarar en värld där politiker inte bara kommer att stå och kunna säga och påstå lite vad de vill eftersom alla bara tror på vad de vill, det kommer bli omöjligt att veta när de inte gör det pga deepfakes. Finns ens Trump år 2024 på riktigt och har det någon betydelse för hans vinst i ett val? Det är frågorna som folk kanske borde ställa sig.
På gott och ont med vad en sådan fråga i sig gör med utvecklingen.
Guilt by association är ett problem
Jag vill egentligen inte göra detta till en politisk fråga för jag vill få alla att inse att alla har skyldigheter. Alla bär skuld. Alla kommer också drabbas av konsekvenserna om post truth-världen fortsätter ohämmat utan att någon ens försöker göra det bättre. Och alla kan göra saken bättre med att åtminstone vara mer medveten om hur komplext det är och att “vara skeptisk till allt du ser och läser” inte alls räcker. På egen hand är det t om helt galet att resonera så. Det första du ska fråga dig: Är jag rätt person att ens fundera över sanningshalten i detta? Har jag kompetens? Är jag objektiv?
En viktig grej man kan göra och har kunnat göra länge är att politiker och kontroversiella personer i influerande positioner bättre inser sitt inflytande över en viktig frågas image. Och då inte bara tänker i termer av att “mina väljare gillar mig” utan i “den här frågan är för viktig för att den ska associeras med mina meningsmotståndares hat mot mig”. En person som visar på stor mognad här är Greta Thunberg, som på eget bevåg sagt ifrån att hon inte längre vill stå i centrum för de frågor hon engagerar sig i, just för att hon inser problemet med att bli en symbol.
Jag hoppas många passionerande inflytelserika inser samma sak. Var försiktig med din stund i rampljuset. Känn av när du skadar mer än gör nytta för en sak med din blotta närvaro. Inse att att politiker därmed gör det klokast i att inte göra sig till galjonsfigurer i frågor där sanning är a och o.
För då gör man en vetenskaplig fråga till politisk. Då har det inte jättemycket betydelse att 10 000 vetenskapliga artiklar gör grunden för IPCCs senaste klimatrapport idag den 20e mars 2023. Det skeptiker kommer att se som överskuggar allt detta är om någon människa, en politiker eller annan person som de inte gillar, associerar sig med detta och för talan. När klimatfrågan blir Greta eller Al Gores sätt att vara och säga saker i sina hatares ögon, än frågan i sig, då har vi ett stort problem.
Post truth-generationerna och framtiden för sanningar
Jag tror på kort sikt (5-20 år) att folk som inte är benägna att falla till föga för konspirationer och foliehattar eller auktoritetsförakt kommer att börja isolera sig från det kaotiska informationsbruset istället för att hitta självklara lösningar på problemet. Tappar hoppet. Håller fast vid gamla metoder.
Därefter vet jag inte. Då är generationerna som levde i en värld innan AI kunde fejka vad som helst borta och Post truth-generationerna har tagit över. Och allt står och faller med hur de förhåller sig till vad som är trovärdigt och inte. Vad som är rimligt och vad som är orimligt.
Jag växte upp i en tid då foton fanns i böcker, långt innan photoshop var uppfunnet. När påståendet om att Jorden var platt i princip skulle ge dig en välförtjänt enkel resa in på hispan. Så är det inte längre. Inte för att vi vet mer, utan för att vi inte längre har något sätt att navigera bland fakta och dravel som fungerar bra och allas åsikters värde har satts på samma piedestal som fakta. Pga en osund emulsion mellan sund källkritik mot vetenskaplig naivism och ett uppförstorande av dårars ego, som aldrig någonsin skulle ha uppförstorats.
I vägskälet mellan en bättre värld och Idiocracy, så hoppas jag innerligt att de framtida generationerna hittar en bättre värld. Och därmed en väg ut från det mörkret vi springer mot just.
Men jag har inte ens ens en gissning om hur det skulle gå till. Det ser mörkt ut för sanningen i framtiden. Mycket mörkt ut.