Retorik på hög nivå är som schack. För att vinna en match behöver du ofta offra många pjäser. Du kan inte bara vinna alla drag, du behöver offra pjäser, eftersom vinst i diskussioner avgörs helt med känslor och väldigt lite med fakta. Och att offra egna pjäser, väcker känslor likt inget annat.
Roger Waters, legendarisk förkämpe för olika politiska händelser och tidigare medlem i Pink Floyd är onekligen en mycket skicklig retorisk schackspelare. Och du bör verkligen se hans tal innan du fortsätter.
Han är också tillhörande en ideologisk falang som bygger på en världsbild att allt eländigt som sker i världen är pga en evig schackmatch mellan Väst/Nato/USA och övriga. För 30 år sedan skulle man ha sagt att det var mellan USA och Sovjet. Idag är det mest beskrivet som ett evigt erövrande Nato. I denna världsbild reduceras alla andra parter till viljelösa dockor. I denna världsbild blir vanliga människor som du och jag som bäst beskrivna som naiva dockor som luras av en global propagandaapparat som står på Natos sida, men i värsta fall handlar det om ett total osynliggörande av andra människor och variabler. De nämns alltså inte alls. I sin ytterlighet beskrivs situationen i Ukraina av dessa människor som att ryska frihetskämpar slåss mot ett invaderande Nato, med svagt stöd av en lokal nazistisk regim.
Jo. På riktigt. Miljoner människor världen över har exakt ovanstående världsbild som sin grund.
I sitt tal till FN angående kriget i Ukraina gör Roger Waters allt rätt vad gäller att spela schack för Rysslands sida och framställa Ryssland som en liten spelare, trängd av giganten Nato. Han inleder med ett långt och vagt tal om hur hemskt det är med imperialism och kolonialism. Vagt och otydligt. Pratar han om Nato? Om engelsk kolonialism? Om Ukrainas provokationer? Han lämnar allt otydligt. Otydlighet är din vän när du trampar runt i minfält. Få folk att klumpa samman allt. Gör Ukraina ansiktslöst och till ett instrument i Natos och kapitalismens expansion. Svepande argument.
Han fortsätter sedan omgående med att säga att Rysslands invasion av Ukraina var fel. Han offrar plötsligt en viktig pjäs för att folk inte ska sluta lyssna.
Men han kontrar snabbt denna snyggt offrade pjäs, vilket kan liknas vid att offra drottningen, med att påpeka att lika fel var också provokationen som ledde fram till det. Dvs han säger egentligen att “ok, Ryssland skulle inte skulle ha anfallit med full kraft 2022, men… det är fullt förståeligt att de gjorde det! Och titta nu, vem som är skurken egentligen…”.
Den gamla devisen “allt innan du säger men betyder egentligen inget” blir ruskigt tydlig här. Och schackmatchen stannar upp. Ingen kung behövde ställas matt. Det räckte långt med att vinna ett viktigt drag.
Och då kommer poängen med det han tog upp tidigare i sitt tal, nämligen om hur hemskt det rent allmänt är med (västerländsk) imperialism och kolonialism. Dvs han talar om det som har varit ett av Rysslands uttalade argument – nämligen att man känner sig allt mer trängd och omringad av Nato. Variabeln självförsvar läggs på bordet och överskuggar nu allt annat.
Bland Kremls apologeter handlar nämligen allt det här om tre saker. Nato är alltid onda imperialister. Ryssland måste få försvara sig. Ukrainare finns ändå inte egentligen, och de som finns är nazister eller människor som egentligen längtar efter att bli befriade av Ryssland. Och så pekar man på någon skenomröstning som skett under vapenhot som bevis för vad folk egentligen vill i områdena.
Notera nu att detta är ett klassiskt framställt ryskt argument som Waters berör strategiskt vagt och bara delvis. Inte ett objektivt svar på varför man gör som man gör. Ur ukrainsk och västerländsk synvinkel är det inget större snack om att det föreligger mycket viktigare anledningar än att jävlas med Ryssland kring varför det är krig nu.
Mycket, mycket, viktigare anledningar. Som t ex att Ryssland, under många år, har betett sig väldigt hotfullt. Och därefter med full kraft börjat ockupera ett annat land. Med dödligt våld. Eller att situationen, i bästa fall i områdena som ockuperats, kan beskrivas som komplex.
Jo, Ukraina har skulder att betala i kriget i form av att många av de trakter som ockuperats är en veritabel shitshow av korruption och åsidosatta områden med starka ryska band. Som man onekligen säkert hade kunnat sköta mycket bättre. Men därifrån till att den bild som Ryssland målar upp, med nazister som förtryckte ryssar osv, är vägen mycket ansträngd att vandra. Och att mycket av det, beror på rysk intervention och subversion av områdena i fråga. Peta på ett stökigt getingbo, säg att biskötaren inte sköter sig, och hävda sedan att du måste gå in och ta över. Jorå. Snyggt. Och huruvida det ligger i västs intresse att Ukraina blir en del av Nato och EU? Öh ja? Vi har ett Ryssland som ständigt flexar, hotar, mobbar och agerar imperialistiskt i vår närhet. Damn straight att ytterligare en maktfaktor nära dem är att önska. Sen behöver man givetvis kanske inte ställa miljontals vapen i Ukraina och rikta dem mot Ryssland, men mycket av det beror mer på hur Ryssland beter sig än något annat. Sluta hota, och de flesta slutar också känna sig hotade. Ryssland älskar ju att tala om hoten mot dem, de borde ju förstå hur hot funkar.
Allt detta är saker som vage Waters givetvis inte tar upp. Att rysk aggression lika mycket är att kunna betrakta som en kombination av paranoia och självuppfyllande profetia (gissa vad Ukraina definitivt vill nu vad gäller att sträcka sig mot öst eller väst eller att beväpna sig till tänderna) och helt andra syften som kontroll över oljerika landområden och strategiska hamnar. Och oerhört rika odlingsmarker.
Dvs rysk imperialism. De kan det med imperialism de med. Det visar oss väldigt väl Rysslands CV både i nutid (Tjetjenien, Georgien) och forntid (alla de hundratals landområden man erövrat de senaste 150 åren).
En skicklig retoriker väljer som sagt själv vilka pjäser den vill offra. Waters är inte där för att debattera. Då behöver han heller inte bekymra sig om uppenbara motargument kring vad allt egentligen handlar om och är på väg med beslut som tas nu. Bara att själv framställa sig som den sympatiska sidan. Underdogen. Den rationelle parten i rummet som vill alla väl. Så han offrar egentligen bara en under hela talet.
Att det han säger är Rysslands ord och propaganda vet alla insatta. Jag läser i kommentarerna på Youtubefilmen att många uppfattar Ukrainas representant i FN som respektlös och ointresserad och att Rysslands lyssnar intresserat.
Och att det “säger allt”.
Ja, det gör det. Men inte av de skälen dessa människor tror. Utan för att Rogers ord är en ren propagandamanifestation, som på inga vägar alls egentligen är frågan om en objektiv fredsbejakare, eller tredje neutral part, utan villkorslös seger för Ryssland – åtminstone kring det man har nu. Och sannolikt mycket mer på sikt. Det här är nämligen ord som Ryssland sagt innan, ord som därför måste sättas i en kontext för att förstås.
För Rogers slutpoäng är nämligen att mänskligheten nu vill se ett omedelbart eldupphör. Återigen säger han sig föra talan för merparten av alla. Alla utom då en vagt antydd hemsk elit. En elit som då t ex maskerar och osynliggör ukrainare.
Att Ukraina säger att fred kommer när landet Ryssland stulit och ockuperat är deras åter omvandlas till västerländsk imperialism tas inte upp. Det behövs inte tas upp, för det handlar inte om fred. Det handlar om seger via tillfälliga vapenstillestånd.
Vi har alltså en situation som mycket mer handlar om villkorslös kapitulation för Ukraina, än fred rent poängmässigt. För fred nu, utan att Ryssland tvingas återlämna allt de stulit, är ju en direkt förlust för Ukraina Och den som inte accepterar denna bild blir därmed också framställd som en krigshetsare. Ryssland har allt militärstrategiskt att vinna att pausa läget nu. Kriget går illa, man behöver befästa det man har ockuperat. Man behöver invänta mer vapen. Nya soldater. Och även om Ukraina också kan sägas behöva invänta saker, så är det tveklöst så att Ryssland har mest att vinna på en utdragen konflikt. Av många olika skäl. Men framställ allt detta rävspel som fred och rimligheter och du kan vinna poänger.
Appeal to emotion. Appeal to reason. Allt använt till en så milda grad att det hela faktiskt blir att likställa med ren härskarteknik. Att forcera in din meningsmotståndare i ett fack – där all respons från den är att likställa med din egen retoriska seger är ett av de fulaste (och tyvärr mest effektiva) sätten du kan vinna en debatt idag.
Stämpla din motståndare och säg att alla protester på denna stämpel är ett bevis för stämpelns legitimitet är ett fruktansvärt effektivt och fult vapen. Helt otroligt nog, eftersom det är så uppenbart fult. Men historien visar oss att folk alltid går på det. Tyvärr.
Och det är exakt det Waters gör när han propagerar rakt upp och ner det Ryssland så många ggr redan sagt. “Jo, vi ska ha fred, men Ukraina måste acceptera X först. Titta, det vill de inte, alltså är det Ukraina som hetsar fram kriget!”
Samtidigt som denna cirkus från Waters och hans uppdragsgivare just bara är uppenbar ren smörja, är den alltså också galet svår att bemöta.
Hade Waters, på riktigt velat tala om fred i Ukraina så hade han nämligen också nämnt att Ryssland, omedelbart, ska återlämna ockuperad mark och inte alls bara om vapenstillestånd som om det handlade om två bråkiga pojkar som slåss på andra människors bekostnad.
Utan om en stor mobbare, som satt sitt knä i ryggen på den andre.
Det finns inget i det Waters framställer som en lösning som ens med bästa välvilja kan tolkas som annat än en strategisk vinst för Ryssland och en ren förlust för Ukraina. Det är Ukraina som är anfallet, egalt syften. Det är Ukraina som försvarar sig, och just på senare tid har börjat kunna se ett scenario där de vinner tillbaka det som stulits från dem.
Roger Waters talar om fred, men det han sedan beskriver är en rysk seger på Ukrainas bekostnad.
Och inget annat. Och det riktigt skrämmande är att denna ryska propaganda, allt mer vinner gehör i sociala media. Dvs bland folk överlag. Och ju längre det får fortgå, desto mer kommer opinionen vända i den riktning som Ryssland vill. Alltså har Ukraina absolut inget alls på att lyssna på falska erbjudanden om vapenstillestånd, vare sig de kommer direkt från Kreml, eller via ett ombud som Waters.
Waters då, är han direkt avlönad av Putins propagandaapparat? Nej antagligen inte. Han har en lång historia av att ha en förenklad ideologisk världsbild där västvärlden alltid måste vara den onda(ste) sidan. Dvs han är antagligen och förhoppningsvis bara en nyttig idiot för Putins räkning.
Men det är illa nog.
Vad gäller själva kriget så finns givetvis ingen enkel eller bra lösning. Men att tro att Ukraina skulle acceptera en direkt förlust, som på sikt uppenbar kan leda till total utplåning av hela nationen, är direkt befängt. Ibland måste krig faktiskt bara vinnas. Så var fallet när Nazityskland började försöka erövra en massa områden, “för att man behövde det”. Då var det onekligen rätt bra att rätt få accepterade villkorslöst vapenstillestånd, utan att en kombination av Sovjet och Väst faktiskt tog tillbaka allt som Nazisternas stal. Och satte dem på sin plats. Kom denna seger med ett dyrt pris? Ja självklart. Men alternativet hade givetvis varit så oerhört mycket värre. Och det är exakt samma sak som vi ser nu. Allt viktiga variabler att känna till när man diskuterar kriget och propagandan som flödar i det.
Det vi ser här är faran med just tal. I debatter kan propaganda likt detta konfronteras och dissekeras. I tal står personer obemötta och det är aldrig någonsin en bra form av kommunikation. Tal är till för att manipulera människor känslomässigt. Talaren stakar ut stigen. Talaren bestämmer vilka blommor vi ska stanna och lukta på. Talaren bestämmer tempot. Talaren beskriver både resans syfte, väg och mål. Tal är fruktansvärt effektiva retoriska vapen. Inte för att de är sanna, utan för att de är manipulationens kanske mest kraftfulla offensiva vapen som är så galet svåra att bemöta.