Myten om kunskapens uppgång och fall – Sammanfattning

Jag har med mina fyra poster på inget sätt kunnat sammanfatta allt som finns i frågan om kunskapens utveckling och påstådda nedgång i historien med kristendomens inträde. Bara förhoppningsvis ge lite perspektiv på det hela – utifrån vad forskningen faktiskt säger och vad som faktiskt som bäst är populärvetenskapliga myter – men i regel mest är okunnighet.

Ett ord kan sammanfatta vår populära bild av kunskapens utveckling och det är myt.

Myten om antiken som en period av stor visdom och intellektuell frihet. Myten om medeltiden som en tid av obefintlig intellektuell frihet och utveckling. Myten om renässansen som en tid då allt åter började bli bättre (dvs som antiken).

En mytbild skapad av flera olika variabler och viktiga källkritiska faktorer. Renässansens behov av att distansera sig till medeltiden. Vår tidigmoderna tids behov av att av ofta nationalistiska skäl överdriva renässansens framsteg (då föds ju många av våra nationer – skitbra tider med andra ord!). Dels att vi med hull och hår köpt antikens bild av sig själv – som en lykta av ljus i ett barbariskt mörker.

Medeltiden var också specialiserad på att själv framställa sig märkligt med våra ögon – ta tex seden med att dekorera kloster, kyrkor och katakomber med skelett, både som stenfigurer, men även med riktiga skelettdelar. Det ger en rätt markaber aura ifrån sig med vårat synsätt. Så när man besöker en medeltida katakomb och ser dessa skallar titta ner på en så blir man rätt lätt lite skärrad. Samtidigt har vi haft en tradition av att på museer framställa mycket med medeltiden i just benform. Antalet skrivna källor är begränsade, medan det materiella ofta är rikt, således får man en ”materiell bild” av medeltiden som är väldigt ”rå”. Vardagsföremål – och skelett. Saker som i regel inte har bevarats från antiken – vilket däremot konstverk och enstaka texter har gjort. Detta gör att arkeologin ger oss en skevhet i bilden kontra historievetenskapen. Västeuropeisk arkeologi har ingen antik att presentera – därför är det antikexperternas domäner. Det ger en bild av medeltiden för människor av att det inte skrevs så mycket, medans skrev var allt man gjorde under antiken.

Den som presenteras för dessa källkritiska variabler och lättsamt rycker med axlarna åt dessa källkritiska variabler och ändå vill hävda att bilden i stort visar på en slags sanning hör inte hemma i historievetenskapliga kretsar – utan i pseudovetenskapens kretsar. Ty då finns det en uppenbar agenda hos personen och inte ett genuint intresse av att objektivt se på kunskapens utveckling under de senaste 3000 åren.

Tyvärr har jag många ateistiska kollegor som är så förblindade av avsky gentemot religioner, att de inte kan ge religionerna ära där ära skall och kritik där kritik skall – utan allt blir en stor kritisk soppa.

Idag bidrar inte religionerna nämnvärt till någon kunskapsutveckling i världen. De snarast står i vägen för den då den sekulära världen har sprungit förbi och om den religiösa världens intellektuella nivå. Man kan med rätta påstå att de står i vägen för utvecklingen idag. I USA ser vi hur stamcellsforskning stoppas av religiösa motiv tex. Det är även en konstant kamp mellan kreationister och sekulära om vad skolundervisningen ska innehålla. Vansinne.

Men detta är inte det samma som att religionen alltid har stått ivägen för en slags sekulär utveckling och vetenskaplig visdom. ”Den sekulära utvecklingen”. Det är nämligen så att den sekulära utvecklingen helt står och faller med den religiösa rent historiskt. Utan kristendomens intåg i Europa hade vi inte haft de institutioner som är grunden för vårt intellektuella välstånd. Klostren som ledde till universitet och sedemera till skolor. Avskaffandet av slaveri. Utvecklingen av humanism. Organisation. Välstånd. Synsätt på flit och arbete. Saker som religionen faktiskt har varit inblandade i enormt mycket.

Självklart inte utan mörka fläckar. Inget i historien är fläckfritt – allra minst kyrkan och religionen. Men att inte kunna se de övergripande tendenserna och bakomliggande faktorerna klarare än att man tror att ett sådant här diagram som det nedan rymmer någon slags sanning – är kriminellt okunnigt. Då vet man inte öht vad källkritik är.

Fig. Rent trams. Inte ens den kronologiska indelningen får de till rätt de små liven bakom grafen.

Tidigare poster i ämnet

Del 1 – Antiken

Del 2 – The Dark Ages

Del 3 – Högmedeltiden

Del 4 – Renässansen

Myten om kunskapens uppgång och fall Del 4 – ”Renässansen”

En av mänsklighetens mest intressanta tidsperioder är utan tvekan det man brukar kalla ”renässansen”. Idag är det få personer utanför konstvetenskapliga institutioner som egentligen använder begreppet ”renässans” – eftersom det är så helt igenom missvisande. Här talas det snarare om antiken, medeltiden, tidigmodern tid och modern tid.

Begreppet ”renässans” åsyftar en renässans för antiken. Att det är ett absurt begrepp är dels för att antikens ideal och kunskaper, 1: Aldrig försvann under medeltiden, 2: Inte fick något större genombrott under renässansen jämfört med tidigare. 3: Ger oss en indelning i tid och rum som är väldigt godtycklig. 4: Framställer antiken som något fantastiskt jämfört med medeltiden.

Inget dramatiskt sker i övergång mellan senmedeltid och renässans. Inget dramatiskt sker i övergång mellan renässans och efterkommande tidsperioder heller (som inom konstvetenskap brukar kallas barock, men inom historievetenskapen inte har samma specificerade namn – utan här finns många begrepp).

Nej det bästa vore att helt stryka de flesta gamla kronologiska begrepp helt, eftersom de överlag inte är bra alls som universella begrepp (de är ju extremt eurocentriska också).

Så har historievetenskapen försökt göra under flera decennier, men det är svårt och gammal hund är svår att lära nya trick.

Renässansen, dvs tiden från 1350 till ca 1500 är för mig som läst historia en tid då två mycket viktiga saker sker. För det första är det tidpunkten för Pesten med stort P. Det är nu som Europa lider under en massdöd som påverkar mer än något tidigare och senare gjort. En sådan farsot påverkar samhället in i märgen. Gamla stora riken tappar sin kontroll – nya föds. Men det är också tiden då de senaste 2000 årens viktigaste politiska figur föds: Machiavelli. Personen som gav den profana makten ett ansikte. Med hans lära, ett arv av antidemokratiska värderingar från antiken (därav mycket av ”renässans” faktiskt) kunde den upplysta despoten nu svinga sitt svärd över folket med en makt han aldrig tidigare hade kunnat. Under medeltiden fanns alltid kyrkan där som en större maktfaktor.

Och det är denna maktfaktor som mina kära ateistiska kollegor har missförstått. Det var en maktfaktor över furstar och kungar – inte över folket. Den makten ändrades inte under eller efter renässansen. Den makten försvann först under 1800talet i princip. Nej det var furstar och kungar som klev in i en ny tid med ny egen makt. Aldrig har enväldet varit så mäktigt som under renässansen och fram i tidigmodern tid.

Och det är där bilden av den mörka medeltidenen faktiskt föds. Gamla tiders styre var negativt. Då hade kungen inte den totala makten. Därmed var det en sämre tid – vilket noga poängteras i ALLA kungliga annaler.

Källkritik är alltså således väldigt viktigt när det gäller renässans och medeltid. Det är under renässansen som medeltiden beskrivs för första ggn. Och det är inte med smickrande ordalag. Det är också den bild som 1900talets historiker därmed utgår ifrån. De sitter överlag där med texter som sällan är äldre än renässansen och där medeltiden därmed beskrivs med renässansfurstarnas ideal. Det hela förstärks även sen av klassikern ”romarrikets uppgång och fall” av Edward Gibbon eftersom den ännu mer förstärker en nidbild av en antik period som förfaller pga kristendom och sedemera en mörk medeltid som övergår i en bättre renässans.

För att förstå medeltiden så måste man förstå både antiken och renässansen och hur mycket som våra bilder av dessa perioder faktiskt kommer ur extremt tendentiösa källor. Det är det väldigt få utanför våra historievetenskapliga institutioner som gör. Än idag. Sällan är gapet större mellan aktuell vetenskap och populära föreställningar än när det kommer till antiken, medeltiden och renässansen.

Hur hade folk det under renässansen? Ja de som överlevde pesten hade ju ett annat problem: Småfurstar som krigade om makten, med total oinskränkt sådan makt därtill. Förut kunde påven hålla krigsmaskinerna i Europa i schack – och gjorde så i regel. Under renässansen är det slut med det och det är nu som krig efter krig – som skulle komma att vara ända in t om 1945 inleddes. Det här är en tid då man också förutom att utveckla krigskonsten – även utvecklar tortyrkonsten.

Medeltida tortyrkammare? Glöm det. Merparten av det vi får för oss är medeltida tortyredskap är uppfunna under renässansen. Det är också under och strax efter renässansen som mysiga ting likt bålbränning och inkvisitionen får sin verkliga makt. Analfabetismen ökade i regel också mot slutet eftersom inga skolor kom att ersätta nedbrunna klosterväsendets skolor. Om något i regel var en mörk tid intellektuellt så är det renässansen. Om jag fick tvingas välja mellan att leva under ”the dark ages” och renässansen skulle svaret vara enkelt. Men det är ju min åsikt baserat på kriterier som hälsa, fred och individuell frihet.

Men Leonardo da Vinci då? Fantastisk ny konst? Boktryckarkonsten?

Javisst, under renässansen föds det nya uppfinningar och nya upptäckter – som så småningom skulle bidra till framsteg för mänskligheten. Man ”uppfinner” t om humanismen. Men för mig är det återigen de allmänna tendenserna som är det viktiga. Vad samhället överlag utvecklades till och hur folk hade det. Den humanism som italienska renässanstänkare beskriver når väldigt liten väg utanför italienska rikemanspalats.

Det är egentligen inte förrän under 1500talet som något verkligt nytt börjar ske – tack vare att européerna ger sig ut i världen, och drar med sig hem rikedomar och en ny insikt om allt.

Renässansen är en i regel rätt eländig tid. Både för den fria tanken och för folks hälsa. Slutligen ska jag skriva en sammanfattande bloggpost på temat.

Rätten att få vara tyst

I debatter kring fanatiker och moderata religiösa brukar det alltid komma upp diskussioner på hur många som verkligen är djupt troende vs fundamentalister. Jag ifrågasätter att det öht finns en distinkt gräns utan är rätt övertygad om att folk kan vara det ena eller det andra i olika sammahang. Det är därför som jag också reflexmässigt avskyr uttalanden kring att ”det i själva verket är väldigt få muslimer som är extremister” – för det man betraktar som extremism är inget absolut eller konkret. Man måste inte bära helskägg och kalaschnikov för att vara militant islamist i själen så att säga. Men det förstår inte vissa. Samtidigt förstår de heller inte att talibanen kanske är hur moderat som helst i en annan fråga jämfört med den sekulära kostymklädde renrakade muslimen. Det finns inget svartvitt i frågan om religioners extremism.

Samtidigt finns det inga lösningar på problemet med att särskilja folk åt som jag kan acceptera. Som demokrat och vän av åsikts- och religionsfrihet kan jag inte alls med resonemanget att man ska uppmana (och självklart då absolut inte att man skulle tvinga) folk som tillhör en viss religion att ta ställning i en fråga.

Det är rätt vanligt att en massa slödder tyckte att israeler i Sverige och t om judar överlag i världen (!) skulle tvingas visa sitt ogillande inför Israels agerande tex. Känslan av att man inte var en god jude om man inte bad om ursäkt för sin existens – än mindre hade rätten att tycka att Israel har rätt att existera gav mig enormt dåliga vibbar. Antisemitism är aldrig inaktuellt. Judar särbehandlas alltid negativt i alla sammanhang och resonemang. För att bli accepterad som jude i Sverige gäller ofta två saker: Dölj att du är jude och dölj dina åsikter om Israel.

Lika illa är det nu när någon dåre seriöst går i samma tankar kring muslimer. Att dessa bör öppet ta ställning mot terrorism osv för att ”bli accepterade helt igenom”. Det är iaf den bieffekt som just sådana uttalanden leder till.

Det är inte principen inte principen om  problemet kring ”att tystnad = att man är moderat” som jag heller har problem med – det kan jag sympatisera med att det är rätt störigt att man förutsätter att alla muslimer som är tysta också är moderata.

Nej det är när man tycker att de SKA ha en viss åsikt som de SKA återge på rent direkt eller indirekt tvång till alla andra som liberalen i mig mår dåligt in i själen.

Tyvärr har det blivit allt mer populärt bland svenska humanister att man minsann borde kunna detta. Jag ryser av blotta tanken på att avkräva folk på svar i personliga frågor öht. Så beter man sig inte i civiliserade moderna samhällen! Vi har både rätten ATT säga vad vi tycker i vårt samhälle och rätten att INTE göra det.

Och det är lika värdefulla rättigheter.

Inspiration och mer läsning:

http://newsweek.washingtonpost.com/onfaith/panelists/sam_harris/2010/08/silence_is_not_moderation.html

http://blog.lindenfors.se/index.php/2010/08/26/uttalande-for-anstandiga-muslimer/

Utan skuld för något ont. Till ära för allt gott.

En av de främsta bevisen för att religiösa människor inte riktigt tänker är hur de alltid ursäktar sin gud för allt ont.

Jag sitter och läser på ”The big picture” och tittar på översvämningsbilder från Pakistan. Ett par hundra kommentarer under bilderna och merparten talar om hur den store guden ska hjälpa Pakistan.

Ja just det… Allahu Akbar.

De kan hävda att deras gud utför mirakel och hjälper folk – men de ställer sig aldrig frågan kring hur samme allsmäktige gudomlighet kan vara utan skuld till att problemen uppstod. Är inte det här hans planet vi lever på? Är inte vi hans skapelser? Är därmed inte elände och ondska också något som han måste ha skapat och tillåtit?

Nej för oavsett om det är krig, folkmord, översvämningar, jordskalv eller digerdöden så är Gud alltid utan skuld till att det sker. På något fantastiskt sett är det alltid människors eget fel i dessa lägen. Jag ställer mig frågan hur ett litet barn som dör kan ha skuld? Jag ställer mig framförallt frågan hur något som kallas både allsmäktigt och gott (och 99 saker till av muslimer) inte kan rädda ett oskyldigt barn undan ett jordskalv.Hur guden får äran ifall RÄDDNINGSARBETARE räddar folk från att drunkna. Men hur guden inte får äran för att han öht tillätöversvämningen att ske.

Det har liksom ingen som helst betydelse ifall barnet skulle ha orsakat översvämningen (vilket såklart självklart är retarderat att tro)  – för den som är i position att kunna hjälpa och inte gör det är bara en av tre saker: Ond, icke allsmäktig eller icke existerande.

Så enkelt är det faktiskt. Det är fullständigt omöjligt att något som är gott inte hjälper det som det påstår sig älska. Det är fullständigt orimligt att skylla på fri vilja när någon som inte lärt sig simma håller på att drunkna för ett oväder som den knappast är till skuld för. Det enda rimliga svaret är att det faktiskt inte finns några gudomliga väsen på det sätt som några religioner beskriver dem. Och det mest enkla och logiska svaret i ett sådant sammanhang är att det öht inte finns något övernaturligt eller gudomligt som varken skapar, räddar eller skiter i att rädda. Så enkelt är det faktiskt.

En variant på detta tema är ju de som INTE ursäktar sin gud från allt ont – men som istället då hävdar att det är Guds straff som vi ser. På något sätt är det otroligt nog mer logiskt – men samtidigt fortfarande lika retarderat på andra plan för hur kan en allsmäktig och god gud straffa sina skapelser? Det är ju som om jag skulle stampa i ett myrbo och hävda att jag bara ville myrornas väl. Tror inte myrorna skulle hålla med mig… men människan låter sig gärna stampas på. Vi är på sätt och vis mer korkade än myror bevisligen.

Så länge det finns människor som tror att allt gott kommer av allsmäktiga gudar och att inget ont kan komma av de samma så kommer det fortfarande finnas människor som kommer befinna sig på en intellektuell nivå som hör hemma på bronsåldern – och därmed göra sitt bästa för att hålla tillbaka utvecklingen i samhället för alla oss andra.

Världen år 2010 vore bättre utan religion. Punkt. För då skulle fattiga bönder i Pakistan bygga skyddsvallar för sina grödor istället för koranskolor. Dräneringssystem och bevattningssystem istället för minareter. Sjukhus och universitet – istället för moskeer.

En värld där folk la pengar och tid och sina liv på att leva och att göra det bättre för sig. Istället för att kuva varandra med hopplöst inaktuella sagor från ökenländers järn och bronsåldrar.

Jag klandrar väl egentligen inte pakistanska bönder för något. De växer upp i en värld där de inte kommer i kontakt med fria tankar och kunskap. De lever på många sätt fortfarande i bronsåldern. Jag klandrar snarare folk här i västvärlden som inte förstår att religionerna är problemet, och att man inte kan hjälpa folk där utan att även bilda dem. För om man ger 1000 kronor till någon som bara kommer bygga upp sin moske/kyrka och inte sin gård så kommer man ingen vart…

Gud är stor. Han skickar amerikanska trupper med mat efter en översvämning han självklart inte kan klandras för.

Mer på temat vatten:

Svd Dagen Sydsvenskan Skånskan

Myten om kunskapens uppgång och fall (del 3 – Högmedeltiden)

Högmedeltiden. Starka färger. Mytologi och mystik. Logik och matematik. Kungar och munkar. En tid då så enormt mycket av vår tid faktiskt föds i. En tid som inte alls var så styrd av en dogmatisk intolerant kyrka som vissa tror.

Visste ni att universiteten i världen började dyka upp under medeltiden? Jo de skapades av rika människor för att det skulle finnas möjlighet att skola folk i en miljö med akademisk frihet till högre utbildningar. Något folk har kämpat för sen antiken och Sokrates rättegång (där han just dömdes till döden för att bla ha förolämpat gudarna, så mycket för antikens stora intellektuella friheter).

Hela poängen med akademisk frihet kommer alltså tämligen omgående med universitetens formande (Constitutio Habita) och är inte alls en mer modern sak. Detta då mitt under den tid i historien då kristendomen enligt många mer argsinta ateister än mig själv var som allra mest maktfylld. Universiteten föds ur klosterskolorna (Scholae monasticae) och är en vidareutveckling av dessa. För kristna har trots alltid försökt bilda varandra.

Vad vore kunskapsutvecklingen i västvärlden utan universiteten kan man fråga sig.

Hur är det då med kristendomens makt över folk under högmedeltiden? Ja vid det här laget börjar de flesta äldre hedniska traditioner att assimileras och försvinna in i kyrkan. Rom har stor makt över världen i form av påveämbetet och svingar gärna detta svärd omkring sig i uppmaningar om korståg till höger och vänster. Där det finns makt så finns det korruption – så givetvis finns det korrupta biskopar och präster som nyttjar sin makt gentemot folket som de har stor makt över. Men man får också komma ihåg att det även faktiskt finns folk som tror på bibelns snällare budskapsdelar och som inte missbrukar sin position i samhället.

Så är då kristendomen mest en belastning på samhället? Nej det tycker jag inte man kan säga eftersom den också bidrar med mycket. Den skapar struktur och institutioner som är fundamenten för framtidens intellektuella utveckling. Klostren är troligen mer än något annat i världen den institution som folk med intellektuella ambitioner dras till vid den här tiden – för här råder betydligt större intellektuell frihet än någon annanstans.

Det är i klostermiljöer som vi får se högmedeltidens utveckling inom matematik, medicin (läs här om byzantinsk medicin), astronomi och filosofi. Och den som inte tror att något av värde inom detta skapades där kan verkligen inte sin historia. Vetenskapen hade aldrig utvecklat sin metodik utan munken Ockhams grundperspektiv på hur man ska bemöta problematik (Ockhams rakhyvel) med att inte gå längre än det behövs – dvs att det enkla svaret ofta är det rätta.

Kan tyckas som en rätt trivial sak att bidra till rent kunskapsmässigt – jämfört med vad greker med stora vita skägg tänkte fram. Men lite som en parafrasering av budskapet så är ofta det enkla också det mest imponerande. För utan det här sättet att se på saker så skulle modern vetenskap aldrig kunna existera – eftersom Ockhams princip nästan alltid stämmer. Om du inte förstår värdet av Ockhams regel och/eller förstår varför det trots allt var en rätt revolutionerande tanke att komma med – så förstår du inget alls i frågan.

Ockham var inte den ende munken som tänkte ut saker – utan de tänkte ut massor inom astronomi (optik tex) och vidareutvecklade antik medicin till nya höjder (man gjorde mer än åderlät folk).

Självklart fanns det många grundläggande ovetenskapliga synsätt kvar överallt – men inte värre än under antiken – och definitivt inte mindre fritt. Det är under högmedeltiden som grunden västvärldens intellektuella övertag läggs – för det är nu som man skapar våra vetenskapliga institutioner.

Det brukar också felaktigt heta att vid det här laget så har man helt tappat kontakten med antikens kunskaper – men det är inte sant. Kunskaperna förvaltades som bekant av muslimer, men även av munkar i det Byzantinska riket. Och västeuropa hade full kontakt med Byzan via just klostermiljöerna som hade kontakt med varandra över gränserna.

Ett av medeltidens intellektuella problem var snarare ATT man förlitade sig på antik kunskap. Någon hade ju tex fått för sig att Aristoteles var en väldigt klok man, vilket gjorde att hans (det var egentligen kinesernas och sedemera via Ptolemaius) felaktiga geocentriska världsbild överlevde längre än den skulle ha gjort. Arvet från antiken har ofta också varit ett ok som hindrat utveckling – något folk med passionerad antikvurm inte alltid förstår.

Jag har diskuterat det här med folk innan. De brukar då försvara sig med att det kvittar att man skapar institutioner för akademiska studier, för man gjorde det med syfte att ”bevisa guds skapelse” och det är inte det samma som riktig intellektuell frihet. Och det är förvisso sant att mycket av medeltidens utveckling skedde under förevändningen att man ville bevisa Guds storhet. Men det är inte något unikt för medeltiden. För samma krav, att helga gudar, hjältar och kungar i allt man företog sig fanns även under antiken. Och eftersom igen har påstått att tanken var helt fri under medeltiden, lika lite som den var det under antiken, eller blev det under renässansen, så kan jag inte se problemet. Det är väl resultatet som räknas och inte syftet?

Tidigare poster på ämnet:

Del 1 – Antiken

Del 2 – ”The Dark Ages” (Tidig medeltid)

Det finns ingen logik i tron

Att följa ett religiöst budskap är givetvis inte så enkelt. Den som hävdar motsatsen kan knappast ha tänkt till i frågan.

Anledningen beror ju på flera saker. För det första ÄR alla religiösa texter (Bibeln, Koranen osv) faktiskt skrivna av människor med alla våra problem och defekter. Kristna har överlag börjat acceptera att Bibeln inte är så mycket deras guds ofelbara ord, så som en partisk skildring av något som människor upplevt, medan muslimer inte är där ens i sin tro på Koranen som ett magiskt gudomligt dokument – vilket gör att teologiska diskussioner med muslimer som innefattar källkritiska resonemang öht aldrig är möjliga.

På många sätt kan jag lättare förstå hur en fundamentalist fungerar och resonerar än någon med en liberal tolkning av sin lära. För i grund och botten: Hur kan man tro lite grann på något? Om bibeln inte är guds sanning – utan människoskildringar – varför då öht ge den någon vikt? Vad gör den då till mer betydelsefull än ditt och mitt liv och våra åsikter om saker?

Om man ger den värdet av att vara gudomligt härkomst, då förstår jag att man också totalt enögt tror på den. Men varför bryr sig en liberalteolog om den? Jag förstår inte det.

De brukar argumentera för saken att det är budskapet som är det viktigaste – och att det är det som ger bibeln sitt värde.

Och då kommer vi osökt in på en annan märklighet: Ingen ser bibeln lika lätttolkad så som liberalteologerna. Inte ens de värsta fundamentalister är lika övertygade om vad bibelns exakta poäng är. Vilket på sätt och vis gör liberalteologerna till lite läskigare än fundamentalisterna – då de helt saknar ödmjukhet inför detta.

Vad är det som de är så övertygade om då? Ja det är ju klassikern: Bibeln sprider kärlek. Den lär oss den gyllene regeln (som om man behövde bibelns långa berättelser för att förstå det). Gör mot andra som du vill att de ska göra mot dig. Vänd andra kinden till.

Att man väljer ut delar och struntar i andra verkar man inte bry sig så mycket om. Man VET att det är kapitlen om Jesus som sprider cumbaya som är det viktigaste och inte kapitlen om hur onda judar och romare är som dödar honom.

Problemet med deras liberala syn på bibeln kommer tämligen omgående när man kommer in på att detta som sagt inte är speciellt märkvärdigt med deras utvalda poäng. Då skall det oundvikligen dras upp att bibeln även innehåller uppoffring – dvs Jesus död för våra synder – och DET är grejer det!

Om vi då bortser från att man helt plötsligt tror ordagrant på bibeln så tycker jag inte det sänder så trevliga signaler. Gud älskar människor så mycket (obs, den allsmäktige guden som borde kunna göra saker mycket smidigare) att han väljer att döda sin son för att vi ska förstå det. Ja wow, vilket föredöme! För psykakutslogik kanske…

Nej det finns verkligen ingen som helst början eller slut på hur totalt ologiskt troende människor resonerar. Det kvittar om vi talar om liberalteologer eller fundamentalister.

Myten om kunskapens uppgång och fall (Del 2 – ”The Dark Ages”)

Fig. Sacramentarium Gelasianum. En av de äldsta kända bevarade medeltida texterna från tidig medeltid. Skriven och gjord av folk som verkligen såg det skrivna ordet som något värdefullt.

Den tidiga medeltiden (500-1000 eKr) överlappar senantiken. Det är helt enkelt en tidsperiod som heter lite olika i olika delar av världen och i olika kontexter och man bör minnas att ”tidig medeltid” verkligen är eurocentriskt – t om syd och centraleuropa-centriskt. Den innefattar ju även den storslagna Vendeltiden i Skandinavien, men även en stor del av vikingatiden här. Muslimer talar om samma period så som inledningen på ”Islams gyllene tidsålder” då deras imperiebyggande och kultur stod på topp.

I västeuropa är perioden även känd under det mindre smickrande namnet ”The Dark Ages”. Begreppet ”The Dark ages” används felaktigt ibland om hela medeltiden – t om renässansen. Men det handlar om århundradena efter västroms fall – dvs tidig medeltid.

Det här begreppet stammar från den sena renässansen och saeculum obscurum vilket åsyftade vad den tidens ideologer och tänkare såg som en nedgång i kultur och ekonomi efter västroms fall. Som jag redan påvisat i den förra bloggposten är västrom knappast ett centrum för varken ekonomi eller kultur långt innan det faller som centrum för romarriket. Så begreppet är något de flesta vetenskapsmän idag är överens om något som mer speglar 1600talets ideal än något annat. Egentligen torde det räcka vid detta källkritiska konstaterande – men eftersom nidbilder är svåra att tvätta väck så får jag ju fortsätta lite till och utveckla det.

Vad hände då i den sena antiken och i the dark ages? Ja en portion sanning finns det i begreppet och det är att andelen skrivna källor för den här perioden minskar. De finns fortfarande i form av kungliga annaler i Frankernas, Langobardernas rike tex. Men även i kyrkliga texter skrivna i klostermiljöer över hela södra Europa. För norra Europa finns inga skrivna texter att tala om före 800talet, vilket kanske inte är så konstigt eftersom det inte fanns det före heller. De texter som återfinns från tidig medeltid är ofta extremt påkostade texter eftersom man faktiskt hade väldigt stor respekt för detta kunnande och detta hantverk. Bokskrivarkonsten föds i den tidiga medeltiden. Innan dess satte man inte så stort värde i det faktiskt. Väldigt få hanverk kan mäta sig med medeltidens bokskrivarkonst. Och det är frågan om böcker om allt möjligt – från antik kunskap till egna nya betraktelser av världen och universum till rena försök till medicinska handböcker. Allt är inte alls bara religiösa texter.

Att andelen skrivna källor minskar beror på en rad faktorer. Dels minskar den långväga handeln, vilket gör tillgången till skrivmaterial begränsat. Men allra viktigast: Ekonomin och därmed samhället förändras i grunden. Från ett större imperium baserat på långväga transporter av material till centralorter så får vi nu en utflyttning av befolkningen på landsbyggden och mer närproducerat i småriken. En mer agrar ekonomi kan man säga. Och i den sortens ekonomi finns det inte mycket utrymme för annat än hantverk och jordbruk. Skrivandets konst kommer oundvikligen minska för mer vardagliga behov. Om du tar antikens tänkare och filosofer överlag – så kunde de sitta på sin röv och skriva saker – eftersom de hade slavar som skötte resten åt dem. Den tiden tog slut när västrom föll. Slaveriet tog förvisso inte slut, men var inte alls lika utbrett.

Människor som tycker om att mäta nivåer på civilisationer kommer nu se detta som en ren nergång av samhället oavsett någon säger. De som tycker att nivån på en kultur mäts i om man bygger ett hus i sten eller i trä kommer oundvikligen rata europeiska trähus jämfört med de stenhus som romarna byggde. I verkligheten avspeglar ju sten vs trä-kultur mer vad man prioriterar och vad man har till hands än något annat. Men det kommer alltid finnas folk som ser på mykenska marmorpalats som mer högstående än germanska trätempel – oavsett vad man än påpekar kring vilka ignoranta vildar de sjukt vidskepliga mykenarna faktiskt var jämfört med de kalenderförande germanska människorna.

Att bygga i romersk stil – dvs hus i sten och stenklädda vägar är löjligt kostsamt i en förindustriell miljö. Folk prioriterar ett tak över huvudet framför extraordinär lyx. Men hur ska vi då mäta kulturens nivå öht?

Efter hur väl den fungerar för sitt ändamål såklart. Och den tidigmedeltida jordbrukskulturen är vida överlägsen den romerska på ett par punkter. Dels stiger medellivslängden med ett par år tämligen omgående efter att Rom lämnar makten över i sina Foederati. Dels börjar man utveckla ny teknik inom jordbruket som tex bättre plogar vilket förbättrar skördarna. Som jag påpekade i förra bloggposten så var Rom en dinosaurie som inte ändrade märkbart på sig under nästan 1000 år och när slavmaskinsapparaten föll så var något mycket mer anpassat till en mer modern tid nödvändigt.

Men hur fick folk det då när kristendomen kom? Ja till en början så gjorde ju det förkristna Rom sitt bästa för att bekämpa kristendomen som religion. Den sågs som en ny otrevlig fluga som kunde omkullkasta gamla tidens ordning. Antalet kristna martyrer som fick sätta livet till i romerska slavläger eller gladiatorarenor är tämligen oräkneligt.

Och här ligger väl en del av problemet med kristendomen i denna tidiga era. Den såg och den lärde och blev exakt likadan själv – för det var enda sättet att överleva. Totalt intolerant gentemot oliktänkande när den själv tillslut fick makten över både väst och östrom. (Förövrigt om ni har funderat någon gång på varför det finns en ortodox kyrka och en katolsk så är det bara egentligen ett sendraget arv från roms delning).

Men den tidiga kristna kyrkan kunde inte köra över allt hedniskt så som man kanske tror den gjorde. Folk gick bara med på den nya religionen om den tog hänsyn kring det äldre och det fanns inga muskler att tala om under den tidiga medeltiden som kunde driva igenom något annat. Inte med tanke på att de flesta som blev kristna, som hade makt och muskler trots allt fortfarande ville hålla sig väl med de religioner de egentligen trodde på. Kristendomen var mycket av kosmetika – än övertygelse i början. Ett sätt att hålla sig väl med ett Rom som åter dök upp på karten när Petrus ättlingar satte sig på tronen där.

Och tillskillnad från det hedniska Rom så var den trots allt tämligen tolerant. När Rom körde över druider och andra germanska/keltiska religioner som en ångvält så assimilerade den tidiga kristna kyrkan dem istället och lät många seder hållas – men under nytt namn. Du har kanske undrat vilka alla dessa tusentals helgon är som finns i varenda italiensk och fransk by? Merparten av dem är återvunna hedniska figurer. Lokala gudomar och gudomligheter som gjorts om till kristna helgon och heliga källor. Det syns även i helgdagar och kalendrar – där kristendomens tidiga representanter fullt medvetet la in allt från Jesus födelse till död över äldre hedniska helgdagar. Allt för att underlätta att folk skulle ta till sig maktelitens nya älskningsreligion. Kristendomen hade sitt centrum i Västrom och man såg på detta som ett sätt att åter sprida Roms makt över Europa.

Det kan tyckas otrevligt – men det är fortfarande inte alls den svärdsmission så som det hedniska Rom hade sysslat med under sin expansion mot druid-religionerna. Så det där ”fallet i tolerans” – det finns inte. Det är business as usual.

Visst finns det exempel på svärdsmission också – och kyrkligt förtryck. Men skatt och legionärssvärd från ett hedniskt Rom var inte mer upplyst och trevligt än när svärdet hölls i av frankiska riddare som ville hämta kyrkoskatt från hedniska galler-grannar. Men av någon anledning ser vi det ändå som ”mörkare” – trots att medellivslängden ökade och att folk därmed bevisligen mådde bättre! En nidbild är väldigt svår att tvätta bort oavsett faktan. En subjektiv värdering där ett ont ses som värre än det andra – pga förutfattade meningar som 1600talstänkare gav oss.

Så ”mådde bättre” gjorde man i det fd västroms riken under medeltidens tidigare dagar än man hade gjort under det romerska oket. Men eftersom man skrev färre källor och byggde lite mindre stensatta vägar så förblir bilden att man sjönk ner i något slags kulturellt mörker enligt de som mäter framgång i dessa ting.

Utanför den kristna världen samtidigt så blomstrade tveklöst kulturerna. I Skandinavien byggde Vendelkulturen städer likt Uppåkra som dignade av hantverk i guld och silver – helt utan någon större litterär framgång eller respekt för antika grekers visdom. I den muslimska världen hade man verkligen en intellektuell guldålder då man tog antik kunskap och vred upp den ett steg.

Nästa kapitel blir om högmedeltiden. Vilket per definition är MITT i den tid då kristendomen kanske var som allra mäktigast – och som därmed med en del människors logik ska vara den period då folk är som allra mest dumma jämfört med antiken.

Tidigare poster i ämnet:

Del 1 – Antiken

Religion som motivation till våld

Qur’an (4:74)”Let those fight in the way of Allah who sell the life of this world for the other. Whoso fighteth in the way of Allah, be he slain or be he victorious, on him We shall bestow a vast reward.”

Qur’an (2:191-193)”And slay them wherever ye find them, and drive them out of the places whence they drove you out, for persecution [of Muslims] is worse than slaughter [of non-believers]…and fight them until persecution is no more, and religion is for Allah.”

Bukhari (52:256)The Prophet… was asked whether it was permissible to attack the pagan warriors at night with the probability of exposing their women and children to danger. The Prophet replied, ”They (i.e. women and children) are from them (i.e. pagans).”

Många PK-intellektuella vill nästan reflexmässigt försvara Islam från kritik på ett sätt de inte skulle försvara andra religioner. De säger att det inte alls är religionen som har motiverat krig/våld utan dessa ting har enkom med världsliga ting att göra.

Så när man hävdar att religionen spelat roll i en rad krig och händelser så har man fel. Någon motivering varför religionen inte spelar roll får man inte förutom att man presenterar världsliga ting som alternativ.

Om vi då tar ett berömt exempel så ska jag visa varför det inte håller: 9/11 och flygplanskrascherna.

Du har en organisation som kallas Al Qaida. De drivs av avsky mot västvärlden. Avsky mot kapitalism. Avsky mot korruption i sina hemländer som man anser är västvärldens fel.

Givetvis är det så att alla dessa ting har en grund i att västvärlden har beblandat sig i deras affärer på ett sätt som de inte gillar. USA har sålt vapen. USA har lekt divide et impera med många länder i mellanöstern. Kort sagt: Det finns många där som har väldigt goda anledningar att hata USA av världsliga skäl. Det är rätt få vettiga människor som ifrågasätter detta.

Men grejen är att det finns gott om USA-hatare i hela världen som trots sitt hat inte tar till våld på det här sättet. Som framförallt inte tar till massmord på civila (Bali, 9/11, London, Madrid). Som framförallt verkligen inte dödar sig själva i processen, vilket faktiskt kräver en väldigt väldigt stor portion övertygelse och fanatism.

Och det är ju där skon klämmer. Hur får man folk så här motiverade så att de dödar obeväpnade kvinnor och barn? Räcker det med att de hatar ett land? Nej det gör det knappast. Räcker det med att USA är där och för krig i deras hemländer och dödar vänner och familjer? Nej USA har fört krig mot massor av länder i historien utan att ha utsatts för självmords-massmördare för den delen. Lägg där till den ”lilla detaljen” att merparten av de som blev självmordsbombare i 9/11 inte alls var personligt drabbade av USA.

Nej det var något som drev dem som inte var personlig hämndbegär. Det var kraftfullare än ideologisk övertygelse. Och då finns det inte mycket kvar att välja på som kan motivera folk mer än just religionen. Enkel logik, uteslutningsmetod och att man faktiskt tittar på vad de själva säger och åberopar (Allahu Ahkbar osv) borde ge oss en hint om variabeln i fråga eller hur?

Islam kallas fredens religion av dess försvarare. Men precis som man kan hitta koranverser som innehåller poesi så kan man tyvärr också hitta koranverser som motiverar våld – och till skillnad från de flesta andra religioners läror i världen finns där även texter som motiverar martyrdom och våld mot civila – med löfte om ett paradis för denna sorts död.

Alla som varit i kontakt med religioner och funderat över dem på ett psykologiskt plan vet vilken otrolig euforisk sak dessa kan vara. Ideologer kan vara motiverade, men inte i jämförelse med de som anser sig göra rätt i Guds namn. Den sortens motivator är rätt oslagbar. Andens kraft kan försätta berg.

Så vi har alltså en grupp individer som ska sätta sig på plan mot USA. De har vuxit upp i en miljö där USA på rätt och fel grunder har anklagats för en massa skit och elände. De hatar USA – men det räcker inte. Lägg därtill att de fostras i en militant anda och umgås med allmänt våldsintresserade individer som anser att man inte ska diskutera fram lösningar, utan tvinga på dem. Kom ihåg att den ryggradsmässiga känsla som vi i västvärlden har kring demokrati som en naturlig process vid oliktänkande inte finns här i dessa sanhällen. Du röstar inte om saker i mellanöstern – du köper dig makten eller tar dig makten. Det kan låta cyniskt, men så är det faktiskt. Om du anser att jag har fel på den punkten – varsågod och namnge dina demokratier i Mellanöstern.

Men då, som pricken över i:t eller kanske som fundamentet i huset så har vi då religionen. Religionen som kallas Islam och som faktiskt går hand i handsken med allt detta om man väljer att läsa just de delar av läran som är våldsamma – och som kan likt alla sorters religioner ge anhängarna både teologisk övertygelse och emotionell sådan. Precis som kristna bibeltokar talar i tungor – inte för att det är fyndigt, utan för att deras hjärnor blir helt upptagna av den religiösa euforin så kan samma sak kanaliseras i andra religioner – likt Islam. Det är inte frågan om olika sanningar eller olika fenomen – det är samma sak men kanaliserat olika.

Folkmassor ”uppfyllda med anden” är i ett stadie av masspsykos – och om detta kanaliseras till att klappa händerna till musik med dimmig våt blick eller till att hata någon som man redan hatade – är en fråga om världslig kontext. Beroende på vilken religion och vilken situation du befinner dig i så kommer resultatet bli olika.

Men religionen är INTE utan skuld i saker som 9/11 bara för att det även finns världsliga faktorer bakom. Det finns en väldigt god anledning till att andelen människor som begår självmord i våld mot andra är muslimer – och det ÄR INTE att dessa människor har det värre än alla andra – eller dummare – utan det ÄR för att deras religionen både tillåter och uppmuntrar till detta om man väljer att tolka innehållet så som de gör.

En del kan ju nu hävda att enskilda citat tagna ur en text inte bevisar något – men koranläsning fungerar inte på samma sätt som bibelläsning i regel sker utan är mer versbetonad. Det är också frågan om att man anser att orden rakt av är Guds slutgiltiga – utan omtolkning och dyl. Något luddig symbolik finns inte om Allah säger något. (Givetvis är det inte så enkelt, men det är premissen man alltid utgår från). Av ofelbart värde för muslimer är även haditherna och innehållet i dem som ofta just är tolkningar av lite mer luddiga koranverser och vad ”Muhammed egentligen menade”. Summa summarum så får du en religion som innehåller fler uppmaningar (verser) till våld mot oliktänkande/fiender än uppmaningar till fred och respekt för dessa.

Man måste även känna till att Islam är en mer fundamentalistisk religion än Kristendomen – även om det såklart finns gott om fundamentalistiska kristna. Poängen är att det inte finns något liberal form av islam på det sätt som det finns ”Jonas Gardell-kristendom” och annan modern liberalteologi. Islams 5 skolor är alla fundamentalistiska – även om de såklart är det i olika grad och med fokus på olika ting. Det hindrar såklart inte att det finns gott om muslimer som är liberalt inställda till sin religion – men de är det till TROTS för sin religion. Inte pga.

I en värld utan religion – hade vi troligen heller inte haft några självmordsbombare att tala om mer än individuellt drivna personer. Vi hade fortfarande krigat om världsliga ting, men något motsvarande WTC 9/11 2001 hade vi inte fått se.

Myten om kunskapens uppgång och fall (del 1 – Antiken)

Fig. En på alla sätt direkt felaktig bild av kunskapens utveckling i historien. Men en bild som många har av utvecklingen.

Mina ärade ateistiska likasinnade är överlag väldigt positivt inställda till antiken och desto mer väldigt negativt inställda till medeltiden när det kommer till det här med kunskap och vetenskap. Man ser antiken som en tidsperiod av vetenskaplig framväxt och stora filosofiska framsteg. Därefter kommer en medeltid som man ser som en tid då vetenskap och filosofi fick stå tillbaka för religiöst förtryck och dogmer. I princip är det kristendomen som gör att antiken går under. Romarriket faller när kristendomen tar över.

Den här bilden är en nidbild. Den är direkt felaktig. Du hittar inte en endaste historiker idag som skulle skriva under på att detta är ens i stort är en korrekt bild av vår tanke-historia. Jag vet och vågar påstå detta, för jag har både läste historia, arkeologi, medeltidsarkeologi och antikens kultur och samhällsliv. Jag har t om läst religionshistoria OCH vetenskapsfilofisk historia som egna ämnen på egna institutioner. Jag har alltså kommit i kontakt med ALLA akademiska synsätt och skolor som diskuterar ämnet och nidbilden av den lysande antiken och den mörka medeltiden är verkligen en nidbild. Det är i princip bara på nätet, på dåliga forum och ja – på bloggar – som nidbilder och okunskap kring kunskapens historia ännu florerar.

Låt oss börja med antiken i en allmän översikt i den här bloggposten. Upptäckte man massor av saker under den? Ja inledningsvis verkar det ha ackumulerats massor av kunskap – iaf tillskrivs en massa greker äran för en massa upptäckter under perioden 700-300 fKr. I verkligheten så är det ju vida känt av de flesta experter i ämnet att det troligen är så att det är frågan om att många greker har tagit åt sig äran av redan äldre tankar. Fenomenet med personer som rövar åt sig äran för upptäckter är ju även känt i vår tid. Så den där fantastiska kunskapskoncentrationen finns inte egentligen. En hel del äldre kunskaper – indiska, egyptiska och persiska tex verkar ha funnits tidigare. Så även om Pytagoras formulerade en sats, så fanns kunskapen om denna sats troligen långt innan med tanke på den komplexa geometri man hittar i vissa bronsålderskulturer. Exemplen är många.

Sen kan man med rätta ifrågasätta hur fri tanken var i detta samhället. Det var ett klassamhälle där endast män som var utbildade filosofer fick yttra sig (och de fick knappast göra det fritt – ateism var tex olagligt).

Nej – om man som västerlänning åkte tillbaka till Grekland år 400 fKr så skulle man nog häpna rätt mycket över hur otroligt ignorant och ofritt samhället trots allt var. De få minuter man öht skulle överleva innan man stenades till döds för att vara demon av de upplysta grekerna. Den här bloggens NAMN är ett tydligt exempel på hur lite tolerans det faktiskt fanns för ”felaktiga” tankar i antikens Grekland.

Visst är antiken, under Greklands storhetstid en tid av viktiga filosofiska framsteg. Enorma t om. Men det varar inte speciellt länge och det handlar ofta om folk som tar åt sig äran snarare än en verklig koncentration av upptäckter.

Men sen märker man också rätt fort att det hela också slutar vid 300-talet fKr. Varför då? Jo för då kommer Rom och erövrar ”Grekland”. Och Romarriket må ha varit mäktigt och effektivt, men det var sannerligen inget intellektuellt eller nyfiket samhälle. Inte i proportion till sin storlek och makt. Nej i Rom handlar det mer om status quo och att behålla det gamla. Nya tankar motarbetas eftersom de högst troligen kan bjuda på lika många problem som möjligheter.

En effekt av detta är att för-sokratisk filosofi ratas och trojkan Sokrates, Plato och Aristoteles hyllas då dessa (och ja ett par till såklart! men inte många för-sokratiska tänkare ges utrymme) är rätt så harmlösa och kompatibla med status quo-filosofin. De sätts på en tron där de sen i princip aldrig har trillat av ordentligt. Visst kom de med intressanta filosofiska diskussioner, men deras bidrag till en upplyst och intellektuell värld är ändå trots allt marginella. I förhållande till hur deras guda-status snarare gör deras läror till ofelbara de närmsta 2300 åren så kommer de iaf inte utan en rejäl bismak.

Rom är verkligen anti-intellektuellt. Du kan bevisa detta rätt lätt genom att du kommer få väldigt svårt att hitta romerska filosofer, matematiker och vetenskapsframsteg. Väldigt svårt. De finns såklart, men i förhållande till den koncentration vi kunde se i statsstaternas Grekland innan romartiden är den ringa. Väldigt ringa. Vi snackar ett väst-rom som trots allt var en supermakt i antiken under 1000 år. Det blir därför väldigt komiskt med bilden ovan som antyder en intellektuell utveckling som t om ska ha accelererat under romartiden! Tala om direkt felaktig bild av läget.

Romarriket var ett pragmatiskt och konservativt rike. Traditioner var viktiga. Läromästare ofelbara. Jordbruk en dygd. Rikedom status. Stoicism viktigt. Man utvecklar krigsteknik för att kuva barbarer (som ofta var mer intellektuellt kunniga). Man utvecklar en del ingenjörskonst och man sätter stor ära i att kunna snacka (retorik utvecklar man). Men i det stora hela går det väldigt trögt. En romare 300 fKr och en romare 300 eKr skulle knappast skilja sig nämnvärt åt från varandra på något sätt mer än att den senare lär ha varit väldigt mycket mer pompös och arrogant över sin börd.

Sker något öht under den här tiden är det i utkanterna av riket det händer. I Egyptien. I öst-rom under sen-antiken.

Så om det sker ett ”fall” öht i kunskaperna från en lysande antik värld så skedde det redan 300 fKr. Och då blir det väldigt svårt att lägga skulden på att den antika kunskapen – om den nu var så lysande – på kristendomens inträde. Hela romarrikets ”fall” – vilket det egentligen aldrig är – är ju ett resultat av romarrikets intellektuella stagnation. Västrom associeras med det gamla – östrom – där makten hamnar är mycket mer progressivt. Man överger verkligen staden Rom till. Så illa stinker det gamla av orörliga hedniska romarsamhället. En stank som romarna själva talar om långt innan kristendomen tar över. Alla som kan sin romerska historia, med kejsarna som delar sin makt under tetrarkin vet ju att Rom lider av stora ekonomiska och politiska problem som kristendomen knappast kan beskyllas för. Det här är ett rike där väst-Rom kostar mer än det smakar och det är en sak man tar lång tid på sig att upptäcka.

Källkritiskt kan man även nämna att bilden av den upplysta antiken är en produkt av senare tiders tänkare som ställer den i förhållande med en medeltid som man målade i en färg så svart så svart. Ställ en grå katt bredvid något svart och den kommer se ljusare ut. Enkel fysik. Mer om medeltiden och denna påhittade palett i nästa post.

Asebeia

Det här kommer bli en blogg om historia och religion. Fokus ska vara kring myter och pseudovetenskapliga ting kopplat just till religion och historia. En skeptikers blogg helt enkelt. En av många kan tyckas – men jag ska försöka bidra med lite bättre historierelaterade kunskaper än vanligt.

Jag är ateist och kan ibland känna att många ateister där ute inte för min talan. Antingen är de styrda av en politiskt korrekthet som ger dem skygglappar, eller så tycker de tvärtom att det är ok att påstå vad som helst, t om fullständigt pseudovetenskapliga saker, så länge ändamålet är att klanka ner på religioner. Jag ska försöka bidra med mina åsikter i denna soppa.

Asebeia är grekiska och betyder ogudligt, avsaknad av rätt tro och är också en benämning på en dom som många greker dömdes till under antiken. Sokrates var tex inblandad i en sådan affär. Det var nämligen som så att religiös tolerans, det var inget som styrde det ”upplysta” antika grekiska samhället. Den antika intellektuella friheten är ett i raden av myter som en del människor tror på.