Myten om kunskapens uppgång och fall (Del 2 – ”The Dark Ages”)

Fig. Sacramentarium Gelasianum. En av de äldsta kända bevarade medeltida texterna från tidig medeltid. Skriven och gjord av folk som verkligen såg det skrivna ordet som något värdefullt.

Den tidiga medeltiden (500-1000 eKr) överlappar senantiken. Det är helt enkelt en tidsperiod som heter lite olika i olika delar av världen och i olika kontexter och man bör minnas att ”tidig medeltid” verkligen är eurocentriskt – t om syd och centraleuropa-centriskt. Den innefattar ju även den storslagna Vendeltiden i Skandinavien, men även en stor del av vikingatiden här. Muslimer talar om samma period så som inledningen på ”Islams gyllene tidsålder” då deras imperiebyggande och kultur stod på topp.

I västeuropa är perioden även känd under det mindre smickrande namnet ”The Dark Ages”. Begreppet ”The Dark ages” används felaktigt ibland om hela medeltiden – t om renässansen. Men det handlar om århundradena efter västroms fall – dvs tidig medeltid.

Det här begreppet stammar från den sena renässansen och saeculum obscurum vilket åsyftade vad den tidens ideologer och tänkare såg som en nedgång i kultur och ekonomi efter västroms fall. Som jag redan påvisat i den förra bloggposten är västrom knappast ett centrum för varken ekonomi eller kultur långt innan det faller som centrum för romarriket. Så begreppet är något de flesta vetenskapsmän idag är överens om något som mer speglar 1600talets ideal än något annat. Egentligen torde det räcka vid detta källkritiska konstaterande – men eftersom nidbilder är svåra att tvätta väck så får jag ju fortsätta lite till och utveckla det.

Vad hände då i den sena antiken och i the dark ages? Ja en portion sanning finns det i begreppet och det är att andelen skrivna källor för den här perioden minskar. De finns fortfarande i form av kungliga annaler i Frankernas, Langobardernas rike tex. Men även i kyrkliga texter skrivna i klostermiljöer över hela södra Europa. För norra Europa finns inga skrivna texter att tala om före 800talet, vilket kanske inte är så konstigt eftersom det inte fanns det före heller. De texter som återfinns från tidig medeltid är ofta extremt påkostade texter eftersom man faktiskt hade väldigt stor respekt för detta kunnande och detta hantverk. Bokskrivarkonsten föds i den tidiga medeltiden. Innan dess satte man inte så stort värde i det faktiskt. Väldigt få hanverk kan mäta sig med medeltidens bokskrivarkonst. Och det är frågan om böcker om allt möjligt – från antik kunskap till egna nya betraktelser av världen och universum till rena försök till medicinska handböcker. Allt är inte alls bara religiösa texter.

Att andelen skrivna källor minskar beror på en rad faktorer. Dels minskar den långväga handeln, vilket gör tillgången till skrivmaterial begränsat. Men allra viktigast: Ekonomin och därmed samhället förändras i grunden. Från ett större imperium baserat på långväga transporter av material till centralorter så får vi nu en utflyttning av befolkningen på landsbyggden och mer närproducerat i småriken. En mer agrar ekonomi kan man säga. Och i den sortens ekonomi finns det inte mycket utrymme för annat än hantverk och jordbruk. Skrivandets konst kommer oundvikligen minska för mer vardagliga behov. Om du tar antikens tänkare och filosofer överlag – så kunde de sitta på sin röv och skriva saker – eftersom de hade slavar som skötte resten åt dem. Den tiden tog slut när västrom föll. Slaveriet tog förvisso inte slut, men var inte alls lika utbrett.

Människor som tycker om att mäta nivåer på civilisationer kommer nu se detta som en ren nergång av samhället oavsett någon säger. De som tycker att nivån på en kultur mäts i om man bygger ett hus i sten eller i trä kommer oundvikligen rata europeiska trähus jämfört med de stenhus som romarna byggde. I verkligheten avspeglar ju sten vs trä-kultur mer vad man prioriterar och vad man har till hands än något annat. Men det kommer alltid finnas folk som ser på mykenska marmorpalats som mer högstående än germanska trätempel – oavsett vad man än påpekar kring vilka ignoranta vildar de sjukt vidskepliga mykenarna faktiskt var jämfört med de kalenderförande germanska människorna.

Att bygga i romersk stil – dvs hus i sten och stenklädda vägar är löjligt kostsamt i en förindustriell miljö. Folk prioriterar ett tak över huvudet framför extraordinär lyx. Men hur ska vi då mäta kulturens nivå öht?

Efter hur väl den fungerar för sitt ändamål såklart. Och den tidigmedeltida jordbrukskulturen är vida överlägsen den romerska på ett par punkter. Dels stiger medellivslängden med ett par år tämligen omgående efter att Rom lämnar makten över i sina Foederati. Dels börjar man utveckla ny teknik inom jordbruket som tex bättre plogar vilket förbättrar skördarna. Som jag påpekade i förra bloggposten så var Rom en dinosaurie som inte ändrade märkbart på sig under nästan 1000 år och när slavmaskinsapparaten föll så var något mycket mer anpassat till en mer modern tid nödvändigt.

Men hur fick folk det då när kristendomen kom? Ja till en början så gjorde ju det förkristna Rom sitt bästa för att bekämpa kristendomen som religion. Den sågs som en ny otrevlig fluga som kunde omkullkasta gamla tidens ordning. Antalet kristna martyrer som fick sätta livet till i romerska slavläger eller gladiatorarenor är tämligen oräkneligt.

Och här ligger väl en del av problemet med kristendomen i denna tidiga era. Den såg och den lärde och blev exakt likadan själv – för det var enda sättet att överleva. Totalt intolerant gentemot oliktänkande när den själv tillslut fick makten över både väst och östrom. (Förövrigt om ni har funderat någon gång på varför det finns en ortodox kyrka och en katolsk så är det bara egentligen ett sendraget arv från roms delning).

Men den tidiga kristna kyrkan kunde inte köra över allt hedniskt så som man kanske tror den gjorde. Folk gick bara med på den nya religionen om den tog hänsyn kring det äldre och det fanns inga muskler att tala om under den tidiga medeltiden som kunde driva igenom något annat. Inte med tanke på att de flesta som blev kristna, som hade makt och muskler trots allt fortfarande ville hålla sig väl med de religioner de egentligen trodde på. Kristendomen var mycket av kosmetika – än övertygelse i början. Ett sätt att hålla sig väl med ett Rom som åter dök upp på karten när Petrus ättlingar satte sig på tronen där.

Och tillskillnad från det hedniska Rom så var den trots allt tämligen tolerant. När Rom körde över druider och andra germanska/keltiska religioner som en ångvält så assimilerade den tidiga kristna kyrkan dem istället och lät många seder hållas – men under nytt namn. Du har kanske undrat vilka alla dessa tusentals helgon är som finns i varenda italiensk och fransk by? Merparten av dem är återvunna hedniska figurer. Lokala gudomar och gudomligheter som gjorts om till kristna helgon och heliga källor. Det syns även i helgdagar och kalendrar – där kristendomens tidiga representanter fullt medvetet la in allt från Jesus födelse till död över äldre hedniska helgdagar. Allt för att underlätta att folk skulle ta till sig maktelitens nya älskningsreligion. Kristendomen hade sitt centrum i Västrom och man såg på detta som ett sätt att åter sprida Roms makt över Europa.

Det kan tyckas otrevligt – men det är fortfarande inte alls den svärdsmission så som det hedniska Rom hade sysslat med under sin expansion mot druid-religionerna. Så det där ”fallet i tolerans” – det finns inte. Det är business as usual.

Visst finns det exempel på svärdsmission också – och kyrkligt förtryck. Men skatt och legionärssvärd från ett hedniskt Rom var inte mer upplyst och trevligt än när svärdet hölls i av frankiska riddare som ville hämta kyrkoskatt från hedniska galler-grannar. Men av någon anledning ser vi det ändå som ”mörkare” – trots att medellivslängden ökade och att folk därmed bevisligen mådde bättre! En nidbild är väldigt svår att tvätta bort oavsett faktan. En subjektiv värdering där ett ont ses som värre än det andra – pga förutfattade meningar som 1600talstänkare gav oss.

Så ”mådde bättre” gjorde man i det fd västroms riken under medeltidens tidigare dagar än man hade gjort under det romerska oket. Men eftersom man skrev färre källor och byggde lite mindre stensatta vägar så förblir bilden att man sjönk ner i något slags kulturellt mörker enligt de som mäter framgång i dessa ting.

Utanför den kristna världen samtidigt så blomstrade tveklöst kulturerna. I Skandinavien byggde Vendelkulturen städer likt Uppåkra som dignade av hantverk i guld och silver – helt utan någon större litterär framgång eller respekt för antika grekers visdom. I den muslimska världen hade man verkligen en intellektuell guldålder då man tog antik kunskap och vred upp den ett steg.

Nästa kapitel blir om högmedeltiden. Vilket per definition är MITT i den tid då kristendomen kanske var som allra mäktigast – och som därmed med en del människors logik ska vara den period då folk är som allra mest dumma jämfört med antiken.

Tidigare poster i ämnet:

Del 1 – Antiken

Religion som motivation till våld

Qur’an (4:74)”Let those fight in the way of Allah who sell the life of this world for the other. Whoso fighteth in the way of Allah, be he slain or be he victorious, on him We shall bestow a vast reward.”

Qur’an (2:191-193)”And slay them wherever ye find them, and drive them out of the places whence they drove you out, for persecution [of Muslims] is worse than slaughter [of non-believers]…and fight them until persecution is no more, and religion is for Allah.”

Bukhari (52:256)The Prophet… was asked whether it was permissible to attack the pagan warriors at night with the probability of exposing their women and children to danger. The Prophet replied, ”They (i.e. women and children) are from them (i.e. pagans).”

Många PK-intellektuella vill nästan reflexmässigt försvara Islam från kritik på ett sätt de inte skulle försvara andra religioner. De säger att det inte alls är religionen som har motiverat krig/våld utan dessa ting har enkom med världsliga ting att göra.

Så när man hävdar att religionen spelat roll i en rad krig och händelser så har man fel. Någon motivering varför religionen inte spelar roll får man inte förutom att man presenterar världsliga ting som alternativ.

Om vi då tar ett berömt exempel så ska jag visa varför det inte håller: 9/11 och flygplanskrascherna.

Du har en organisation som kallas Al Qaida. De drivs av avsky mot västvärlden. Avsky mot kapitalism. Avsky mot korruption i sina hemländer som man anser är västvärldens fel.

Givetvis är det så att alla dessa ting har en grund i att västvärlden har beblandat sig i deras affärer på ett sätt som de inte gillar. USA har sålt vapen. USA har lekt divide et impera med många länder i mellanöstern. Kort sagt: Det finns många där som har väldigt goda anledningar att hata USA av världsliga skäl. Det är rätt få vettiga människor som ifrågasätter detta.

Men grejen är att det finns gott om USA-hatare i hela världen som trots sitt hat inte tar till våld på det här sättet. Som framförallt inte tar till massmord på civila (Bali, 9/11, London, Madrid). Som framförallt verkligen inte dödar sig själva i processen, vilket faktiskt kräver en väldigt väldigt stor portion övertygelse och fanatism.

Och det är ju där skon klämmer. Hur får man folk så här motiverade så att de dödar obeväpnade kvinnor och barn? Räcker det med att de hatar ett land? Nej det gör det knappast. Räcker det med att USA är där och för krig i deras hemländer och dödar vänner och familjer? Nej USA har fört krig mot massor av länder i historien utan att ha utsatts för självmords-massmördare för den delen. Lägg där till den ”lilla detaljen” att merparten av de som blev självmordsbombare i 9/11 inte alls var personligt drabbade av USA.

Nej det var något som drev dem som inte var personlig hämndbegär. Det var kraftfullare än ideologisk övertygelse. Och då finns det inte mycket kvar att välja på som kan motivera folk mer än just religionen. Enkel logik, uteslutningsmetod och att man faktiskt tittar på vad de själva säger och åberopar (Allahu Ahkbar osv) borde ge oss en hint om variabeln i fråga eller hur?

Islam kallas fredens religion av dess försvarare. Men precis som man kan hitta koranverser som innehåller poesi så kan man tyvärr också hitta koranverser som motiverar våld – och till skillnad från de flesta andra religioners läror i världen finns där även texter som motiverar martyrdom och våld mot civila – med löfte om ett paradis för denna sorts död.

Alla som varit i kontakt med religioner och funderat över dem på ett psykologiskt plan vet vilken otrolig euforisk sak dessa kan vara. Ideologer kan vara motiverade, men inte i jämförelse med de som anser sig göra rätt i Guds namn. Den sortens motivator är rätt oslagbar. Andens kraft kan försätta berg.

Så vi har alltså en grupp individer som ska sätta sig på plan mot USA. De har vuxit upp i en miljö där USA på rätt och fel grunder har anklagats för en massa skit och elände. De hatar USA – men det räcker inte. Lägg därtill att de fostras i en militant anda och umgås med allmänt våldsintresserade individer som anser att man inte ska diskutera fram lösningar, utan tvinga på dem. Kom ihåg att den ryggradsmässiga känsla som vi i västvärlden har kring demokrati som en naturlig process vid oliktänkande inte finns här i dessa sanhällen. Du röstar inte om saker i mellanöstern – du köper dig makten eller tar dig makten. Det kan låta cyniskt, men så är det faktiskt. Om du anser att jag har fel på den punkten – varsågod och namnge dina demokratier i Mellanöstern.

Men då, som pricken över i:t eller kanske som fundamentet i huset så har vi då religionen. Religionen som kallas Islam och som faktiskt går hand i handsken med allt detta om man väljer att läsa just de delar av läran som är våldsamma – och som kan likt alla sorters religioner ge anhängarna både teologisk övertygelse och emotionell sådan. Precis som kristna bibeltokar talar i tungor – inte för att det är fyndigt, utan för att deras hjärnor blir helt upptagna av den religiösa euforin så kan samma sak kanaliseras i andra religioner – likt Islam. Det är inte frågan om olika sanningar eller olika fenomen – det är samma sak men kanaliserat olika.

Folkmassor ”uppfyllda med anden” är i ett stadie av masspsykos – och om detta kanaliseras till att klappa händerna till musik med dimmig våt blick eller till att hata någon som man redan hatade – är en fråga om världslig kontext. Beroende på vilken religion och vilken situation du befinner dig i så kommer resultatet bli olika.

Men religionen är INTE utan skuld i saker som 9/11 bara för att det även finns världsliga faktorer bakom. Det finns en väldigt god anledning till att andelen människor som begår självmord i våld mot andra är muslimer – och det ÄR INTE att dessa människor har det värre än alla andra – eller dummare – utan det ÄR för att deras religionen både tillåter och uppmuntrar till detta om man väljer att tolka innehållet så som de gör.

En del kan ju nu hävda att enskilda citat tagna ur en text inte bevisar något – men koranläsning fungerar inte på samma sätt som bibelläsning i regel sker utan är mer versbetonad. Det är också frågan om att man anser att orden rakt av är Guds slutgiltiga – utan omtolkning och dyl. Något luddig symbolik finns inte om Allah säger något. (Givetvis är det inte så enkelt, men det är premissen man alltid utgår från). Av ofelbart värde för muslimer är även haditherna och innehållet i dem som ofta just är tolkningar av lite mer luddiga koranverser och vad ”Muhammed egentligen menade”. Summa summarum så får du en religion som innehåller fler uppmaningar (verser) till våld mot oliktänkande/fiender än uppmaningar till fred och respekt för dessa.

Man måste även känna till att Islam är en mer fundamentalistisk religion än Kristendomen – även om det såklart finns gott om fundamentalistiska kristna. Poängen är att det inte finns något liberal form av islam på det sätt som det finns ”Jonas Gardell-kristendom” och annan modern liberalteologi. Islams 5 skolor är alla fundamentalistiska – även om de såklart är det i olika grad och med fokus på olika ting. Det hindrar såklart inte att det finns gott om muslimer som är liberalt inställda till sin religion – men de är det till TROTS för sin religion. Inte pga.

I en värld utan religion – hade vi troligen heller inte haft några självmordsbombare att tala om mer än individuellt drivna personer. Vi hade fortfarande krigat om världsliga ting, men något motsvarande WTC 9/11 2001 hade vi inte fått se.

Myten om kunskapens uppgång och fall (del 1 – Antiken)

Fig. En på alla sätt direkt felaktig bild av kunskapens utveckling i historien. Men en bild som många har av utvecklingen.

Mina ärade ateistiska likasinnade är överlag väldigt positivt inställda till antiken och desto mer väldigt negativt inställda till medeltiden när det kommer till det här med kunskap och vetenskap. Man ser antiken som en tidsperiod av vetenskaplig framväxt och stora filosofiska framsteg. Därefter kommer en medeltid som man ser som en tid då vetenskap och filosofi fick stå tillbaka för religiöst förtryck och dogmer. I princip är det kristendomen som gör att antiken går under. Romarriket faller när kristendomen tar över.

Den här bilden är en nidbild. Den är direkt felaktig. Du hittar inte en endaste historiker idag som skulle skriva under på att detta är ens i stort är en korrekt bild av vår tanke-historia. Jag vet och vågar påstå detta, för jag har både läste historia, arkeologi, medeltidsarkeologi och antikens kultur och samhällsliv. Jag har t om läst religionshistoria OCH vetenskapsfilofisk historia som egna ämnen på egna institutioner. Jag har alltså kommit i kontakt med ALLA akademiska synsätt och skolor som diskuterar ämnet och nidbilden av den lysande antiken och den mörka medeltiden är verkligen en nidbild. Det är i princip bara på nätet, på dåliga forum och ja – på bloggar – som nidbilder och okunskap kring kunskapens historia ännu florerar.

Låt oss börja med antiken i en allmän översikt i den här bloggposten. Upptäckte man massor av saker under den? Ja inledningsvis verkar det ha ackumulerats massor av kunskap – iaf tillskrivs en massa greker äran för en massa upptäckter under perioden 700-300 fKr. I verkligheten så är det ju vida känt av de flesta experter i ämnet att det troligen är så att det är frågan om att många greker har tagit åt sig äran av redan äldre tankar. Fenomenet med personer som rövar åt sig äran för upptäckter är ju även känt i vår tid. Så den där fantastiska kunskapskoncentrationen finns inte egentligen. En hel del äldre kunskaper – indiska, egyptiska och persiska tex verkar ha funnits tidigare. Så även om Pytagoras formulerade en sats, så fanns kunskapen om denna sats troligen långt innan med tanke på den komplexa geometri man hittar i vissa bronsålderskulturer. Exemplen är många.

Sen kan man med rätta ifrågasätta hur fri tanken var i detta samhället. Det var ett klassamhälle där endast män som var utbildade filosofer fick yttra sig (och de fick knappast göra det fritt – ateism var tex olagligt).

Nej – om man som västerlänning åkte tillbaka till Grekland år 400 fKr så skulle man nog häpna rätt mycket över hur otroligt ignorant och ofritt samhället trots allt var. De få minuter man öht skulle överleva innan man stenades till döds för att vara demon av de upplysta grekerna. Den här bloggens NAMN är ett tydligt exempel på hur lite tolerans det faktiskt fanns för ”felaktiga” tankar i antikens Grekland.

Visst är antiken, under Greklands storhetstid en tid av viktiga filosofiska framsteg. Enorma t om. Men det varar inte speciellt länge och det handlar ofta om folk som tar åt sig äran snarare än en verklig koncentration av upptäckter.

Men sen märker man också rätt fort att det hela också slutar vid 300-talet fKr. Varför då? Jo för då kommer Rom och erövrar ”Grekland”. Och Romarriket må ha varit mäktigt och effektivt, men det var sannerligen inget intellektuellt eller nyfiket samhälle. Inte i proportion till sin storlek och makt. Nej i Rom handlar det mer om status quo och att behålla det gamla. Nya tankar motarbetas eftersom de högst troligen kan bjuda på lika många problem som möjligheter.

En effekt av detta är att för-sokratisk filosofi ratas och trojkan Sokrates, Plato och Aristoteles hyllas då dessa (och ja ett par till såklart! men inte många för-sokratiska tänkare ges utrymme) är rätt så harmlösa och kompatibla med status quo-filosofin. De sätts på en tron där de sen i princip aldrig har trillat av ordentligt. Visst kom de med intressanta filosofiska diskussioner, men deras bidrag till en upplyst och intellektuell värld är ändå trots allt marginella. I förhållande till hur deras guda-status snarare gör deras läror till ofelbara de närmsta 2300 åren så kommer de iaf inte utan en rejäl bismak.

Rom är verkligen anti-intellektuellt. Du kan bevisa detta rätt lätt genom att du kommer få väldigt svårt att hitta romerska filosofer, matematiker och vetenskapsframsteg. Väldigt svårt. De finns såklart, men i förhållande till den koncentration vi kunde se i statsstaternas Grekland innan romartiden är den ringa. Väldigt ringa. Vi snackar ett väst-rom som trots allt var en supermakt i antiken under 1000 år. Det blir därför väldigt komiskt med bilden ovan som antyder en intellektuell utveckling som t om ska ha accelererat under romartiden! Tala om direkt felaktig bild av läget.

Romarriket var ett pragmatiskt och konservativt rike. Traditioner var viktiga. Läromästare ofelbara. Jordbruk en dygd. Rikedom status. Stoicism viktigt. Man utvecklar krigsteknik för att kuva barbarer (som ofta var mer intellektuellt kunniga). Man utvecklar en del ingenjörskonst och man sätter stor ära i att kunna snacka (retorik utvecklar man). Men i det stora hela går det väldigt trögt. En romare 300 fKr och en romare 300 eKr skulle knappast skilja sig nämnvärt åt från varandra på något sätt mer än att den senare lär ha varit väldigt mycket mer pompös och arrogant över sin börd.

Sker något öht under den här tiden är det i utkanterna av riket det händer. I Egyptien. I öst-rom under sen-antiken.

Så om det sker ett ”fall” öht i kunskaperna från en lysande antik värld så skedde det redan 300 fKr. Och då blir det väldigt svårt att lägga skulden på att den antika kunskapen – om den nu var så lysande – på kristendomens inträde. Hela romarrikets ”fall” – vilket det egentligen aldrig är – är ju ett resultat av romarrikets intellektuella stagnation. Västrom associeras med det gamla – östrom – där makten hamnar är mycket mer progressivt. Man överger verkligen staden Rom till. Så illa stinker det gamla av orörliga hedniska romarsamhället. En stank som romarna själva talar om långt innan kristendomen tar över. Alla som kan sin romerska historia, med kejsarna som delar sin makt under tetrarkin vet ju att Rom lider av stora ekonomiska och politiska problem som kristendomen knappast kan beskyllas för. Det här är ett rike där väst-Rom kostar mer än det smakar och det är en sak man tar lång tid på sig att upptäcka.

Källkritiskt kan man även nämna att bilden av den upplysta antiken är en produkt av senare tiders tänkare som ställer den i förhållande med en medeltid som man målade i en färg så svart så svart. Ställ en grå katt bredvid något svart och den kommer se ljusare ut. Enkel fysik. Mer om medeltiden och denna påhittade palett i nästa post.

Asebeia

Det här kommer bli en blogg om historia och religion. Fokus ska vara kring myter och pseudovetenskapliga ting kopplat just till religion och historia. En skeptikers blogg helt enkelt. En av många kan tyckas – men jag ska försöka bidra med lite bättre historierelaterade kunskaper än vanligt.

Jag är ateist och kan ibland känna att många ateister där ute inte för min talan. Antingen är de styrda av en politiskt korrekthet som ger dem skygglappar, eller så tycker de tvärtom att det är ok att påstå vad som helst, t om fullständigt pseudovetenskapliga saker, så länge ändamålet är att klanka ner på religioner. Jag ska försöka bidra med mina åsikter i denna soppa.

Asebeia är grekiska och betyder ogudligt, avsaknad av rätt tro och är också en benämning på en dom som många greker dömdes till under antiken. Sokrates var tex inblandad i en sådan affär. Det var nämligen som så att religiös tolerans, det var inget som styrde det ”upplysta” antika grekiska samhället. Den antika intellektuella friheten är ett i raden av myter som en del människor tror på.