Behöver man ha logik och realism i fantasyberättelser? Enligt en del personer är svaret nej. Jag hävdar att det är ett ja, med emfas ett ja. Det har nämligen föga betydelse om en berättelse handlar om arbetslöshet i en svensk förort eller om alvprinsessor som flyger på eldsprutande drakar. En berättelse behöver alltid någon form av logik för att den inte ska kännas dum och ogenomtänkt. Om inte universell logik som gäller överallt, så åtminstone logik som fungerar i den egna historien. Och OM man medvetet ignorerar universell logik, så behöver man visa att man åtminstone är medveten om att det är något märkligt. Att lämna läsaren med känslan av ett “ummm…” är inte att skapa mystik, det är att göra att man dumförklarar alla.
Fantasy handlar inte om att skapa en värld där alla regler upphört. Det handlar om att skapa en värld med en ändrad regel. Ett “tänk om…” Du behöver aldrig gå in i detalj kring hur ändringen funkar eller har gått till, den biten kan du lämna som mystik, men du behöver alltid fundera på konsekvenserna.
Att säga “Det där är så, för att det är fantasy” handlar mer om att dölja dåligt genomtänkt skrivande än något annat. Ett konkret exempel: Om du har en fantasyvärld där man kan trolla fram guld, varför är då guldmynt värt något? Inflation är rimligen ett exempel på universell logik som du behöver ta hänsyn till. Tillgång och efterfrågan är rimligen en universell logik du behöver fundera på så fort du ändrar “tillgång”. Om inte, så behöver du förklara varför. Annars är det dåligt skrivande.
Och nästan all fantasy lider av detta problem. Anledningen är att det är oerhört svårt att förutse konsekvenser av fenomen. Skapa en värld där folk kan flyga och du kommer få konsekvenser av detta som du kanske behöver kunna svara på. Annars kommer du tveklöst råka ut för fenomenet med flygande örnar som inte kunde ta in ringen till domedagsberget-frågor. Med all rätt.
Exempel på problematiska världsbyggen i fantasy
Skapa en värld med magiker i och du behöver förklara varför magiker inte styr allt, om så inte är fallet redan. Om det så är någon begränsning i deras magi som är fallet, ett skydd mot det, eller något annat. Och vill du övertyga oss om att alla magiker är osjälviska och supergoda, ja då har du ett rätt tufft jobb framför dig. Inte omöjligt, Tolkien gjorde ett bra jobb med sina magiska väsen t ex. De flesta var i slutändan rätt jävliga. Och då funkar det. Enskilda goda väsen, likt Gandalf, funkar absolut. Men när du har en värld med hundratals eller tusentals magiska väsen – då behöver du lite förklaringar.
Skapa en värld med alver, kliniskt odödliga och starkare än människor, och du behöver förklara varför de inte styr över allting. Den bekväma och populära lösningen på att skapa en überras är att göra dem annorlunda i beteende från människor. Nobla och ädla. Eteriska själar som bara bryr sig om andlighet osv. Odrägligt goda eller frånvarande helt enkelt. Det funkade för Tolkien. Hans alver är oerhört märkliga faktiskt.
I annat fall blir de bara raser utan speciella egenskaper, och då kan man köra raskonfliktkortet, likt The Witchers alver. Men så fort du skapar ett övertag på något sätt för en karaktär eller en ras, så behöver du ta fram din mest cyniska sida och fundera på varför karaktären eller gruppen inte nyttjar sitt övertag.
Apropå the Witcher, som är ganska rå och vuxen, så lider den av en annan grundpremiss som jag och många andra tycker är orimlig. Det där med att skogarna kring byar och städer skulle vara fyllda av jobbiga väsen, som ställer till det. Om du ser på mänsklighetens historia är intolerans mer påtagligt än att vi gömmer oss bakom murar. Dvs det finns inte mycket som tyder på att ett bråkigt troll, boendes i en grotta utanför en by, skulle få härja i skogen där, utan att byborna snabbt samlade sig och dödade trollet. Man skulle inte invänta någon slags hjälte med speciella talanger är inte hur saker funkat i historien, utan problem löses med samarbeten. Människor tar alltid hand om problem med rovdjur, banditer och slikt. Det faktumet behöver man förklara i en värld fylld av jobbiga onknytt med.
Science Fiction är inte ett dugg bättre
Science Fiction lider av liknande brister. En främmande aggressiv ras kan bygga enorma rymdskepp och kan färdas över intergalaktiska avstånd. Men trots sitt enorma övertag gentemot människan teknologiskt, så har de mycket märkligt primitiva behov och motiv för sina beteenden. “Förslava mänskligheten”. “Ta vara resurser”, och “ta vår planet, för de behöver livsutrymmet”.
Mer eller mindre bra och rimliga förklaringar på ett beteende. Och där sitter en annan och tänker: Ok, fine, de vill göra sig av med människor. Vad sägs då om att bara skicka en massa raketer/laserstrålar/massförstörelsevapen mot oss. Ett par gigantiska EMP-smällar och all vår teknologi är utslagen. Kärnvapen är rimligen mycket enklare än att skicka hit en massa lasersprutande tefat. Och handlar det om kiruriskt anfall, där Jorden skall bevaras, är det ju bara att skapa ett virus som dödar specifikt oss. Kom ihåg, vi pratar raser som kan flyga mellan stjärnorna här. Allt det här är barnlek för dem.
Inte nog med att det är märkligt att någon med oerhört mer komplicerad teknik än oss skulle vara ociviliserade, många av dessa förklaringar och motiv vi sett i scifi genom åren är helt absurda. Allt från jakt på helium i Oblivion, till att människor fungerar som bränsle i The Matrix. Förklaringar till situationer som helt saknar universell logik, och som inte ens ges en rimlig förklaring i berättelsen.
Där fantasy ofta faller på bristande konskevenstänk och orimligt naiv syn på människors beteenden och resoluta lösningar, faller scifi på att vi gör alla aliens till kretiner med mäktiga vapen.
Givetvis kan en berättelse fortfarande både vara underhållande och bra. Vi kan ha överseende med logiska brister om något annat är riktigt bra istället. Men det finns i regel inget som hindrar dig som skapare av en fantasy eller scifi-berättelse att tänka igenom det här med logiken kring de premisser du gett läsaren. Annars riskerar berättelsen absolut att bli dålig.
Undantagen som kommer undan med mycket brister i logik finns såklart. Givetvis. Men i det stora hela är dessa, de mer intelligenta historierna sällan lika populära som de mindre logiska, och de får nästan aldrig stora filmversioner av sig. Folk vill ofta se att amerikanska män med högt uppdragna byxor överlistar en alien med warpteknologi.
För så funkar vi. Och det handlar om relaterbarhet. Något som är ämnet för nästa ämne i världsbyggeserien och som ofta trumfar logik i betydelse.